Det går inte fort så de som håller på med extremenduro brukar inte skada sig så svårt. Det brukar bli lite blåmärken, det är allt. Men cykeln är tung att lyfta upp igen. "Då får man tänka på att inte ta i allt man har, då tar man slut" säger Mats.
Det handlar om mod, balans och en förmåga att läsa terrängen.
– Man skulle kunna säga att det är som enduron var tidigare. Nu är det bara höga farter och raka spår, säger Daniel Johansson.
Det är en trio som håller på med extremenduro i Nyköpings MS. Förutom Mats och Daniel kör även Linus Burling.
– Folk söker en annan utmaning än det vanliga. Jag har inget emot vanlig enduro, men i längden kan det bli lite tradigt. Det känns som om man kan utveckla sig i extremenduro, säger Linus.
Trenden att inget ska vara lätt syns i idrottsvärlden. I ultramaror oc Ironman.
– Det ska vara svårt. Gotland Grand National kan alla köra. Alla kan inte vinna men man kan komma runt. Här är målet bara att komma runt, säger Linus.
Det finns få tävlingar i Sverige, bara två faktiskt, och den tuffaste är Battle of Viking's, som är norra Europas största. Den drar närmare 3 000 åskådare.
Förarna har fyra timmar på sig att ta sig runt en bana, flest varv vinner.
– Den har jag kört sex gånger. Första gången kom jag ett varv och lite till, så nästa gång vill man nå två varv. Världseliten kan köra sju, säger Linus.
Daniel, som är den som hållit på längst med sporten i NMS, åkte redan 2011.
– Då fick jag en sjätte plats men vi var bara 25-30 startande. Året efter var det 90-100 deltagare och då blev jag tia och körde fyra varv så det är nog det bästa resultatet.
Mats säger att han åkt tävlingen sju gånger och att han och lagkompisarna brukar snitta på en topp-15-plats.
– Nja, det är nog mer topp-20 för mig, skjuter Linus in.
Daniel har även gett sig i kast med det som hör till de svåraste loppen i världen; Erzberg.
– Normalt är det bara 10-20 som tar sig i mål på den tävlingen. 2 500 brukar vara med i kvalet och så är det 500 som går vidare. Det är så sjukt tufft, så brant, så mycket folk och så mycket sten.
– Jocke Ljunggren, som vunnit Battle of Viking's några gånger, var precis på håret att komma i mål på sitt tredje försök, säger Linus som jämförelse.
Daniel Johansson har kört den österrikiska tävlingen Erzberg.
Att extremenduro är extremt råder ingen tvekan. Hindren är för det mesta naturens egna, men det finns även sådan som är gjorda.
– I stället för att dra spåret på ett någorlunda snabbt sätt så försöker man göra det så svårt som möjligt. Man resonerar: "går det att köra upp här? Kanske?" och så lägger man spåret där, säger Linus.
– Hela banan är ett hinder. Man åker ju konstant över grejer. Det finns kanske bara korta bitar där man kan vila, säger Daniel och skrattar.
Allting kan vara ett hinder i extremenduro och banan ändrar sig hela tiden. "Den här stocken var betydligt högre upp när vi började köra över den" säger Mats.
– I Europa är det tvärtom långa backar och så ganska snabbt däremellan, fyller Linus i.
Daniel säger att problemet mellan hindren egentigen är att få ned pulsen på en bra nivå så att den inte hela tiden ligger på max.
– Men sporten är mindre farligt än vanlig enduro. Här välter man, får ett blåmärke men i regel slår man sig inte, säger Daniel.
Trion kör med vanliga enduro cyklar som är lite mer skyddade. Bara så att de klarar smällar mot stenar och stockar.
Hojarna är gjorda för enduro och är därför nästan dubbelt så tunga som trialhojarna. Men det är nödvändigt eftersom förarna inte enbart ska ta sig över hinder utan klara oländig terräng mellan dem.
Cyklarna NMS-trion har ser ut att ha gått igenom en del strider. Mats har lagat sin med ståltråd. Det saknas en del plastdetaljer och den är lite bucklig.
– Det är som ett äventyr varje gång vi ger oss ut. Hur ska det gå i dag? Det är inte så att man åker till en bana och åker runt den 20 gånger. Nej, det är ett äventyr, säger Daniel.