För elva år sedan höll Philip Lundgren på med kart. Här en bild när Philip Lundgren (längst till vänster), Emilia Andersson och Norton Andreasson poserar inför ett reportage i SN.
För elva år sedan gjorde SN ett reportage om några kartintresserade ungdomar i Nyköping. En av dessa var Philip Lundgren. Han testade cross också men när han blev 13 år var det andra saker som drog. Ända tills han skaffade ett motorcykelkort. Då började han leta efter en sport som skulle kunna passa ekonomiskt.
– Vad som fick oss att fastna för dragracingen var att det var nytt både för mig och farsan. Och så är det billigare. Det är färre saker som går sönder och kroppen går sönder mindre.
Förra hösten köpte han en motorcykel, körde en tävling – och var fast.
– Och så spenderade vi vintern med att bygga om hojen, fixa lite mer kraft, göra den lättare och mer anpassad för mig. Vi kan göra hur mycket som helst, det är tid och pengar som sätter stopp.
Sen har han tävlat. Det finns få träningstillfällen, så träning måste ske på tävling.
– Jag har kört 70–80 repor och de flesta ligger på hälften, så jag tycker att jag fått lite rutin nu.
Kjula och Mantorp är hemmabanor, men det är sällan Philip Lundgren kan träna. Träningen sker på tävlingar, därför har han försökt maxa antalet i år.
Philip Lundgrens första hoj höll inte en hel tävlingssäsong. I stället för att vänta på reservdelar köpte han en till. "Den hade en bättre grund att bygga ifrån" säger han. Vid helgens tävling i Kjula startade den dock inte på grund av ett elfel.
Under en tävling gäller det inte att köra de 402 metrarna så snabbt som möjligt utan komma så nära 9,5 sekunder som han kan komma. Går det snabbare och det sker under ett elimineringsheat är det bara att åka hem. Under kvalet stryks tiden och han får ett nytt försök.
Som bäst har han lyckats nå 9,51004, det var under träning.
– Hade jag gjort det på en tävling hade jag säkert vunnit, säger han.
För att få in känslan hur en 9,5 kilometersrepa ska kännas, krävs en hel del träning. Sedan gäller det bara att göra det om och om igen, tills det sitter.
– När jag vann i Tierp hade jag snabbare reaktionstid än henne jag mötte, som hade snabbare körtid. Då vann jag med sex tusendelar.
"Det är sällan man kraschar. Det är bara rakt fram och i Kjula, där man kör på ett flygfält, finns det inga väggar att köra in i. Det enda som gör ont är att man landar på asfalten och glider." säger Philip Lundgren som än så länge inte kraschat med sin hoj.
Philip Lundgren första hoj gick sönder så han har investerat i en ny. En mycket bättre än den första och mer anpassad för dragracingkörning.
Hur är känslan när man drar iväg med hojen?
– Många frågar om det är läskigt, men jag brukar svara att det är så mycket annat man måste tänka på. Man måste hitta lugnet. Fokusera på de grejer man måste göra, släppa kopplingen, hålla rätt gas, växla vid rätt tillfälle. Om man är upphetsad eller stressad kan man glömma bort eller göra fel saker vid fel tillfälle.
Philip Lundgren har satsat ganska mycket pengar på sin sport men tror att det i längden kommer att löna sig att ha investerat i lite bättre grejer som håller längre.
För två-tre veckor sedan skaffade han sin andra hoj eftersom den första hade fått motorfel och han inte hade tålamod att vänta på reservdelar. Den här hojen kan ta honom ett steg längre. Just nu kör han i Mälardalen Open (fyra deltävlingar) samt nordiska mästerskapen (totalt elva deltävlingar, fem räknas). Där ligger han på en sammanlagd sjätte-sjundeplats.