Staffan Nilsson, supporter och pappa till lagledaren i IBK Lund, hittar vi utanför akutmottagningen på Nyköpings lasarett. Han är på väg ut för att ta lite luft och svara på alla sms som ligger obesvarade i telefonen.
– Jag bara kände att bilen for kraftigt ut mot höger och så slog den i på sidan. Och det gick på en sekund, säger han.
Själv hade han just tagit av sig säkerhetsbältet för att ladda telefonens batteri på toaletten. Spelarna satt på andra våningen i bussen, han, sportchefen och chauffören på den första.
– Hade jag haft säkerhetsbältet på hade jag inte skadat mig alls, säger han.
Nu gjorde han en volt över stolen och slog i huvudet, sonen fick skärskador på fingrar och fötter.
– Han som ligger på Karolinska sjukhuset är illa däran. Han i Uppsala har splitter och en fot som ska röntgas. Det mesta har annars varit glassplitter och skärsår. Den enda med fraktur är nog han i Uppsala, säger han.
Resan uppåt landet skedde i två etapper. Laget sov över i Jönköping mellan fredag och lördag innan man klarade av sista sträckan.
– Vi var lite sena, men vi hade redan pratat med det andra laget. Vi satt bakom plogbilar under en lång, lång tid. Vi hade redan förberett att vi skulle kunna komma sent. Men det kändes som om räddningspersonal kom väldigt fort i varje fall, säger Staffan Nilsson och fortsätter.
– Alla har blivit lite mörbultade, men det blir så när det blir tvärstopp. Jag kände själv inte att jag hade ont i ryggen förrän nu.
Vet du var som håller på att göras för spelarna nu?
– Lunds kommun går in och pratar hur vi ska samordna det. Vi åker hem i kväll om det går.