27-åringen med Nyköpings Hockey som sin moderklubb tryout-spelade sig till ett permanent kontrakt med allsvenska AIK till den här säsongen, efter att han spenderat de tre föregående i norska Stjernen. Men istiden hos den anrika Solnaklubben blev efter ett tag först minimal och därefter obefintlig. Klubben och Robin valde att gå skilda vägar i början av året. Enstaka dygn efter det beskedet kom nästa besked – nästa klubbadress visade sig bli österrikiska alpligeklubben EHC Lustenau, nära den schweiziska gränsen.
– Allt kändes bra till en början. Det har varit över förväntan och fungerat bra både sportsligt och vid sidan av. Jag hade egentligen ingen aning hur det skulle vara innan jag åkte ner hit, men det är en väldigt proffsig klubb som tar hand om sina spelare jättebra. Och en vacker stad, säger Robin.
Men i den blott tredje ligamatchen för Robins del var olyckan framme.
– En krock med en motståndare framför ena målet i slutminuterna. Jag gick omkull och tog emot mig på ett mindre bra sätt. Lite oturligt, berättar Robin.
En ledbandsskada i ena handleden visade det sig vara tal om.
– Så nu är det gips i fyra veckor som gäller och därefter ska jag få en skena att ha i två veckor.
Axboms öde den här säsongen vilar hos hans lagkamrater.
– Om de gör en mirakelgrej och vinner allt som är kvar så kanske, kanske de kan ta sig till slutspel. Och då kanske man kan vara tillbaka till en semifinal eller så, säger han.
Lite plåster på såren är i alla fall att han har gett ett mycket gott intryck under sin lilla tid nere i alplandet.
– Det har ju varit dag och natt från tiden i AIK. Här har jag fått spela allting. Power play, box play, fem mot fem. Gått från kanske 10–12 minuter istid till 25 eller 26 per match. De har varit väldigt nöjda och redan frågat om nästa säsong.
Och när det gäller just nästa säsong så vet den skridskoskicklige backen inte så värst mycket mer än att han ska fortsätta spela – och att han håller sina dörrar öppna och breda.
– Jag ska kolla alternativen hemma i Sverige. Och jag kan tänka mig en fortsättning här också. Här lever man som heltidsproffs och det är bra förbindelser med Skavsta, säger Robin, som har fru och två barn hemma i Nyköping.
Nyköping Gripen Hockey?
– Klart att det är ett alternativ. Men då krävs det ju troligen ett jobb på 100 procent vid sidan av. Så det är ju mycket med det ekonomiska, svarar Robin, som alltså fått viss mersmak för livet som heltidsproffs i EHC Lustenau.
På måndag reser han tillbaka till Nyköping.
– Jag har fortfarande kontrakt och kan inte skriva på för något annat, klargör han.
Man är ju nyfiken på hur den här alpligan med lag från olika länder står sig mot dina tidigare erfarenheter i Sverige och Norge?
– Svårt att säga då det ju bara blev tre matcher. Vi mötte ett lag från Österrike, ett från Slovenien och ett från Italien. Känslan jag fick är väl att det var lite av varje, de bästa lagen håller nog liknande klass som de bästa i Norge och de bästa division 1-lagen hemma i Sverige.