Varje tisdags- och torsdagskväll har MGK 49 klubbträning på banan vid Vattensportens hus i Nyköping. Alla samlas där för att träna slag och träffas.
Just den delen av bangolfen gillar Kristian bäst – gemenskapen. Han började spela för 10–15 år sedan och numera tar han med rullatorn för att garanterat ha någonstans att sitta om väntan blir för lång.
– Det är så roligt att träffa alla och alla är så hjälpsamma. Man får känna att man är med fast man är gammal, säger han och berättar om en tävling i Eskilstuna för ett tag sedan där han fick en egen caddie.
Anton började med sporten för tre år sedan. Det var pappa som drog med honom till banan första gången och sen var han fast.
– Och sen fortsatte jag träna och träna och året efter vann jag USM, säger han.
Anton hade provat på många sporter innan som fotboll och innebandy, men som han säger ”inget kändes som bangolfen.”
– Jag hade nog talang, för jag utvecklades ganska snabbt i början, säger han som förklaring till aha-känslan.
Även Kristian, som har sina rötter i Danmark, började spela bangolf för att det är något man gör på sommaren.
– Och sen började jag träna med min son. Jag blev distriktsmästare i PRO faktiskt ett år, säger han.
Annars har Kristian mest sysslat med cykel. Han har klarat av 15 Vätternrundor och 19 Yngaren runt.
Har ni något utbyte av varandra, som äldst och yngst i klubben?
De båda bangolfarna tittar på varandra, innan Anton svarar först med ungdomens direkthet.
– Jag tycker inte att jag lär mig så mycket av dig, säger han.
Kristian ler och kontrar:
– Jag kan nog lära mig mer av Anton. Han är duktig. Jag tror säkert att han kommer att spela i landslaget en dag.
Bästa rundan i Nyköping för Antons del är 28 slag. Kristians rekord är 34 slag på 18 banor.
Som så många andra idrotter är bangolf en materialsport. Här är det bollar som gäller.
Anton plockar ut sin gröna bollbag och visar några av sina hundratals bollar.
– Det finns otroligt många bollar att välja mellan. När allmänheten spelar så har man en boll till alla banor, när vi spelar så är det betydligt fler. Speciellt på eternit, där kan man få byta boll till varje bana.
Varför så många olika bollar?
– De studsar olika mycket, är olika hårda, en del har lack på sig, andra är knottriga som den här, säger han och visar en specialtillverkad boll med sitt namn tryckt på sidan.
Det knottriga gör att den passar bra i regnväder.
– Men det gäller att komma ihåg hur alla bollar är. Det kan vara svårt.
Stora målet för Anton i år är att ta sig upp på pallen i USM, som avgörs i Karlstad i augusti. Numera spelar Anton i A-gruppen och kommer bland annat möta en kille som just blivit uttagen till landslaget.
– Så det blir nog svårt att nå ett guld, men silver eller brons borde vara lättare, säger han.
Och så finns det ett helt sommarlov att träna på.
– Jag måste träna på det mentala. Det är lätt att man blir sur om det går dåligt men håller jag bara igen går det riktigt bra. Jag har koll på spelet, men blir jag sur...ja, då vet man inte vad som händer.
Klubbkompisen Kristian hoppas å sin sida på att nå en final i seriespelet, som avgörs i Nyköping i september.
– Jag spelar numera i D-klassen, som är den lägsta, säger Kristian.