Både knarrande trägolv och den låga takhöjden skvallrar om att huset har många år på nacken. Rebecka Sahlman har försökt ta reda på när det är byggt, men det är svårt. Antagligen har Karl Jansgården stått här, i utkanterna av det som nu är Gnesta tätort, sedan 1800-talet, kanske till och med 1700-talet.
‒Gamla hus har verkligen sin charm. Här bor vi mitt i Gnesta, men har ändå vår egna lilla oas, säger Rebecka Sahlman och visar ett flygfoto taget någon gång på 60-talet, då marken kring gården fortfarande brukades.
Hon flyttade hit tillsammans med sin man för tio år sedan, från en lägenhet i Stockholms innerstad. De jobbade då båda två som ambulanssjuksköterskor, och längtade efter lugnet på landet.
Men att det blev just Gnesta var en ren slump. De var på middag hos en kollega i Gnesta, som berättade att det gamla huset intill Stora Sigtuna gård var till salu. Ägaren hade då redan hittat en köpare, men försäljningen gick inte igenom och paret från Stockholm slog till direkt.
Sedan dess har det hänt en hel del. Hela huset har i princip renoverats, men Rebecka har varit noga med att stilen ska passa huset.
‒Men man måste ju ha alla moderna bekvämligheter också, poängterar hon.
Två tillbyggnader har det också blivit: en entré och en kombinerad tvättstuga och badrum.
Familjen har också växt från två till sex personer, och det är inte utan att man undrar hur det egentligen går till att hålla reda på fyra barn och ett par renoveringsprojekt samtidigt. Allt tycks gå med rätt inställning, enligt Rebecka.
‒Vi är väldigt flexibla. Det är ju lätt att säga nu när man tänker tillbaka, men det brukar lösa sig, säger hon och skrattar.
Det där med många bollar i luften märks även i andra delar av livet. Rebecka är engagerad fackligt i jobbet som barnmorska på Nyköpings lasarett, i idrottsföreningar, och hon ställer även upp i valet till Gnestas kommunfullmäktige i höst, för Moderaterna.
‒Framför allt brinner jag för hälso- och vårdfrågor, säger Rebecka, som var med i Unge Høyre, norska motsvarigheten till Muf, redan i tonåren.