Det var lite ringrostiga hemmajudokaner som gick upp på mattan under lördagen i Ramdalshallen. Unge talangen Benjamin Gonzalez inte minst.
– Jag har inte tävlat på två månader, säger han och börjar förklara.
– Jag har börjat träna två nya sporter, MMA och BJJ (brasiliansk jiujitsu) och de har båda kopplingar till judon. Jag känner mig tryggare när jag har lite andra sporter inblandade också som jag kan använda mig av. Nu känner jag att jag kan använda mig av allt utan att behöva bli låst. Det är ju lite friare på BJJ och MMA:n så klart.
Så judoträningen i Oxelösund blandas upp med lite andra typ av lås i Nyköpingsklubben Pancrase och med morbror Mikael Hansen som introducerade honom till de nya sporterna.
Men är det inte lätt att man blandar ihop alla sporter?
– Här får man ju inte slåss eller sparkas eller så, utan jag tvingas börja fokusera på judon. För mig fungerar det bra.
Men i första matchen för dagen så tog allt stopp efter 1.17.
– Jag gick mer på styrka än teknik så då blev jag lite frustrerad. När jag gick på honom (David Johansson, IK Södra) så kastade han mig bakåt. Men sen gick det bättre. Jag vann två matcher och sen den här.
Sista matchen var mot Elmo Rebic, Mariestad, och egentligen den tuffaste för dagen.
– Vi har mötts hur många gånger som helst och det är jämnt mellan oss. Förra gången förlorade jag men det känns att låsningen som jag har haft har släppt nu efter all den andra träningen. Jag har steppat upp en bit, säger Benjamin och ler.
Under eftermiddagen gick han sedan några matcher i P18-klassen, klassen han nästa år måste gå över till. Benjamin fyller nämligen 14 år om en vecka.
– Men där är jag bara med för träningens skull. I den klassen får man börja använda sig av strypningar och armlås.
Ändå slutade det med ett brons även i den klassen efter tre vinster. Benjamin mötte klassegraren Pelle Mattson redan i sin första match, men återkvalade sig sedan snyggt till en medalj.
Efter Sörmlandsträffen kommer tävlingarna dugga tätt. Benjamin är i stort sett borta varje helg. De stora målen är dock NM i Danmark i maj och SM i juni, han ställer upp i P18-klassen i båda.
Hur känns det egentligen att möta så pass äldre killare?
– Jag har kommit över den största rädslan, men i dag när jag gick upp i första matchen och inte hade tävlat på så pass länge så tänker man "vad kommer hända nu", och så tabbade jag mig. Men pappa och alla tränare som stod bredvid måste skrika på mig. Om alla skriker ett tag så brukar det gå in i huvudet på mig, säger han.
Vid sidan av mattan på förmiddagen satt och gick Alexandra Bergkvist och Rickard Igelström. Båda skulle så småningom plocka på sig tävlingsdräkterna också men fungerade just då mer som stöd och funktionär.
Båda såg dock lite med bävan på vad som skulle hända just på den blåa mattan.
– Jag har inte tränat så mycket i år som jag brukar göra. Jag har sprungit mer och gymmat mindre, erkänner Rickard.
– Jag tränar ju en nybörjarvuxengrupp och barn så det är den träningen jag får. Jag känner att kondisen inte alls är som den ska, säger Alexandra, som tävlade i dam -57-klassen.
För Rickards del ställde dessutom en viktuppgång till det lite.
– Jag var tvungen att gå ned 6,6 kilo på en vecka. Jag fick sluta äta och sista kvällen satt jag i badet i tre timmar, säger han och laddar upp med en kaffe med mycket mjölk.
För Alexandra slutade dagen med en vinst och en förlust i gruppmatcherna och sedan förlorade hon semifinalen mot klassegraren efter att ha blivit kastad två gånger. Men hon plockade hem bronsmedaljen ändå.
– Men det var jättekul att vinna första matchen. Jag brukar alltid ha problem med den annars. Jag är för nervös. Och i andra kände jag mig stark också, men där vågade jag inte. Kondisen var det heller inget fel på, det var musklerna som tog stryk.
Rickard fick möta Karl Baker, Allingsås, hans baneman i NM i första matchen. Där blev det förlust, men sedan tog han hem två segrar. I den andra matchen fick han ned sin motståndare efter bara 14 sekunder. Till slut stod han som segrare, så att skippa gymmet och att panikbanta, passade honom tydligen perfekt.
– Synd att jag inte vann den första matchen ändå. Jag höll få till ett par kast men sen gick han in och kastade mig, säger han.
Nu väntar NM även för honom i maj, precis som för klubbkompisen Benjamin.