– Man kan vara med Hampus på träningsläger och han kommer ner till frukosten som en zombie. Men under det att han äter ser man hur kroppen sakta väcks till liv, ler Håkan Fridhäller som är tränare i Trosa Atletik.
– Det behövs mycket kaffe, skrattar Hampus Lithén.
Klubbkompisarna trivs bra tillsammans och tillbringar massor av tid både på Skrotnissarnas gym och som här när dagens lunch intas på Ådas golfrestaurang efter ett tufft förmiddagspass.
Riktigt tunga veckor går det att lägga in ytterligare en sådan här dag, i så fall på lördagar. Men normalt sett tränar Lithén på heltid måndagar och fredagar. Sedan tre dagar med träning efter jobbet och så ett lite längre pass på lördagar.
– Söndagen är alltid vila; skrivet i sten. Annars tappar man kvaliteten direkt, speciellt jag som är så tung och stor. Annars skulle man bara bryta ner kroppen. Det är inte så att jag känner mig helt utvilad och återställd i kroppen på måndag morgon – men tillräckligt.
Hampus hade påfallande många repetitioner med tunga vikter både i ryck- och stötmomentet redan på förmiddagspasset. En anledning till att Lithén gör så är faktiskt att han höll på med amerikansk fotboll och började med tyngdlyftningen sent.
– Jag ligger efter i antalet tunga lyft. Det ligger faktiskt lite i de där skrönorna att om man gör nått 10000 timmar så blir man väldigt bra. Då måste jag få in så pass många lyft på 70–80 procent av max. Till sist sitter det.
Hampus är beredd att offra väldigt mycket när det gäller hur kroppen tar stryk för att nå det stora långsiktiga målet, få lyfta och prestera i ett olympiskt spel – helst redan 2020.
– Ja, efter karriären finns det sätt att låta kroppen bli hälsosam igen genom att gå ner i vikt – sakta – och fortsätta träna. Men just nu är det så fysiskt knäckande så det blir psykiskt. Muskulärt, ligament, hela nervbanorna liksom är KÖRDA i slutet av en vecka, säger Hampus krasst.
Förutom den möjliga nervositet inför smärtan att vrida ur allt som finns och prestera på topp inför de stora tävlingarna är det egentligen bara då som kroppen inte är "körd".
– Mm, det är då kroppen är återhämtad och man mår bra.
Har du ångest när du sitter i bilen nu på måndag morgon och ska köra ett så här tufft förmiddagspass?
– Nej, hela satsningen är i grund och botten KUL, men går det dåligt och det är kärvt eller om man har ont någonstans är det jobbigt att få ett tuff program av Jim. Då får man anpassa sig lite, kanske ta bort några repetitioner här och där – men annars köra på ändå.
Förutom Jim Gyllenhammar, huvudtränare från Eskilstuna, är Håkan Fridhäller central i Hampus satsning mot att bli Sveriges starkaste tyngdlyftare och till sist nå OS.
– Förutom som allmäntränare är han ett väldigt bra bollplank. Håkan är duktig på att se när det ser bra ut och jag kanske kan lägga på en femkilosvikt, eller ta bort när det inte ser bra ut – och säga åt mig att åka hem och vila när det ser för jävligt ut.
Hålla en tyngdlyftare på gott humör är inte alltid lätt.
– Nej, hade det inte varit för Håkan hade jag inte haft någon vettig träningskompis och han är ju ett ankare här på luncherna så jag slipper skämmas för att jag äter så mycket, skrattar Hampus och lassar in en halv potatis till. Han är jätteviktig för mig.
Även om Hampus kör väldigt många lyft med förhållandevis kort vila mellan kan man givetvis inte bara blåsa på i träningen.
– Nej, det gäller att hela tiden vara skärpt, annars är det risk att man rasar ihop under stången.
Sedan blir det en hel del bålträning.
– Där har jag mycket att hämta i ryck. Jag är stark första biten, men sedan när stången ska runt så måste bålen och muskler där omkring bli starkare. När jag tappar kontakt med stången blir det dåligt; ju rakare man får stången uppåt desto lättare är det.
Hampus har personliga rekord på 151 kilo i ryck och 195 i stöt
– Det finns mer redan nu – framför allt i ryck.
Den korta karriären har kantats av otursskador.
– Senast bröt jag en tå innan EM-kvalet.
Med tanke på att hälften av de som har åkt dit när dopingprov på OS är tyngdlyftare så finns det bevisligen väldigt många som fortfarande fuskar sig fram i sporten.
Om du tänker på all tid och möda du lägger ner en sådan här träningsdag för att ens nå till ett OS, hur orkar du hålla på?
– Det är ju tufft, man vet ju inte vad man ska sikta på. Klart är att supertungvikt, att vara starkast i världen, är jäkligt viktigt i många länder och att man är beredda att gå långt, säger Hampus och tar lugnt en klunk kaffe.
– Men samtidigt får man inte tänka för mycket på det, att det inte går att bli bättre än där jag är. Då sätter jag mig på för höga hästar i stället för att bara sikta på att förbättra mig själv, bygga kanske tio kilo bra muskler och ha egna mål – så får vi se om kontrollerna utvecklas ännu mera eller vad som händer med resultatutvecklingen.
Hampus kommer att testa var hans gränser finns just nu när det är tävling på Skrotnissarna den 7 april – utan toppning som innan de större tävlingarna. Men med tanke på en bra träningsvinter skulle han mycket väl kunna ta de magiska 200 kilo i stöt ändå.
– Jag kommer köra max vad jag har för dagen utan tävlingsuppladdning så får vi se vad det blir. 200 kilo får komma när det kommer. Jag är fortfarande en ung lyftare. Vid förra årets tävling i Trosa blev det plötsligt jättebra medan det med för många nätter på träbritsar innan Universiaden inte stämde alls...