Var den här käftsmällen i ett lördagssoligt Karlstad den slutliga golvningen av Bissarna Fotboll säsongen 2017? Så klart inte. Det är lång väg kvar.
Men det man kan konstatera är att laget i två matcher i rad under slutminuterna åkt på rediga snytingar i bästa Erik Skoglund-klass. Den på Tingvalla i Karlstad var dock bara en logisk följd av det som hände på Rosvalla mot Enskede veckan innan.
Fotbollen är på många sätt märklig men ett bottenlag åker så ofta på sådana bakslag. Som jag ser det var det målsläppen i matchminut 86 och 87 hemma mot Enskede som kickade laget ner i källaren igen, slet bort all det lilla självförtroende man mödosamt börjat bygga upp. Det i sin tur beroende på matchen innan Enskede, den hemma mot Arameiska-Syrianska.
Visserligen blev det en förlust där också. Men laget spelade faktiskt riktigt bra, skapade flera bra chanser även om det inte blev mål. Hela laget kunde ta med sig en stabilitet i det egna spelet, en offensiv som plötsligt gav bra inträden i sista tredjedelen som John Wall brukar uttrycka det.
Kort sagt det fanns något positivt att ta med sig, att ta till sig och bygga självförtroende runt. Det fortsatte sedan egentligen i 85 minuter mot Enskede. Ledning 3–1. På två minuter rasade allt.
Ingen förstod hur det kunde gå till.
Det blev bottenlöst förödande. Allt man mödosamt byggt på sig slets ifrån dem. Laget hamnade ännu djupare ned i källaren.
Spelet i Karlstad var inte i närheten av det som fanns mot Arameiska-Syrianska. Även fast det var så tydligt att Bissarna hade bättre bollspelare än hemmalaget kom man till korta. Den kanske värsta signalen var att det till sist såg ut som att man inte orkade.
Bör klubben agera och byta ut sitt tränarpar?
Helt klart är att nya styrelsen hamnat i ett synnerligen svårt läge. Klubben har investerat mycket i John, han har en tillsvidareanställning. Förra styrelsen gjorde honom också till sportchef. Denna nya organisation har ju sedan av nya styrelsen, i alla fall tillfälligt, rivits upp.
Som jag ser det avgör spelartruppen frågan här ovan. Man brukar prata om att förlora kontrollen över omklädningsrummet. Har spelarna fortfarande tränarduons förtroende kan man köra vidare. Men har de tappat tron på att duon kan fixa laget ur krisen måste man nog agera på något sätt.
Om de blir kvar behövs truppen kompletteras. Saknaden av skadade anfallaren Christoffer Hansebjer är stor, större än vad någon kunna föreställa sig. Hans spetskompetens, djupledslöpandet, saknas helt i Bissarna just nu. Jag säger inte att resten av truppen saknar det men det är ingen som har det som spetskompetens. Det blir därmed ingen dynamik i offensiven.
Fick jag önska skulle jag även ta in en mittfältare med samma spetsegenskaper. Glöm inte att det förra säsongen också fanns en viss Romain Gall i laget, som från sin mittfältsposition med boll ständigt utmanade i djupled. Han gjorde detta så vasst att han nu finns i allsvenskan. Någon mittfältsspelare av samma typ som Gall finns inte.
Men allt är så klart en kostnadsfråga. Truppen är redan dyr, säkerligen väldigt dyr jämförelsevis. Och även om klubben har sin ekonomi under kontroll finns det knappast stora marginaler.
Klart är att truppen egentligen är så pass fylld av kvalitet att man ska kunna klara sig ur det utsatta läget. Men den nedåtgående spiral som laget hamnat i kräver dock mycket av spelarnas karaktär. De får kanske börja med det som gamle rocksångaren Pugh Rogefeldt så träffande sjöng i en av sina hits: "Om det finns lite stolthet kvar finns det också hopp om bättring."