Det svenska volleybollgänget, som tränat, spelat träningsmatcher och gruppspelsmatcher i Silver European League i sex–sju veckor i streck börjar nå det stora målet. Det vill säga finalspelet i silverligan. På spel står en plats i guldligan nästa år och en stor del av prispengarna som ligger på 156 000 euro.
– Och en pokal. Jag har sett den. Den ska bli vår, säger Jonna efter sista fredagens sista träningspass.
Sverige möte Albanien i sin semifinal på Rosvalla, i den andra möts Österrike och Estland.
– Vet inget om Österrike, men det skulle vara kul att möta Estland i ytterligare en match. Vi har ju varsin vinst, säger Jonna och skrattar.
Och vad vet du om Albanien?
– Jag har inte spelat mot dem tidigare, men vi har ju kollat in dem lite på video nu. De har två spelare som allt går igenom, som startar deras spel så vi måste få stopp på dem. Vi ska fokusera på bra servar och sätta press framme vid nät.
Jonna poängterar att det är det egna spelet som det svenska laget måste koncentrera sig på.
– Vi måste glömma bort misstag snabbt. Vi har lätt för att fastna i missade bollar, vi börjar analysera, när vi egentligen måste gå vidare till nästa boll. Det är min uppgift som kapten och styra upp det.
En vinst i semin och så småningom en i finalen skulle betyda oerhört mycket för de svenska tjejerna. Inte minst för att de nästa säsong får möta ännu bättre motstånd vilket är viktigt på deras utstakade väg mot OS 2024 i Paris och OS 2028 i Los Angeles.
– Det skulle vara bra för vår utveckling, håller Jonna med om.
– Att vinna SEL är verkligen viktigt. Det skulle betyda att vi får utmana och mäta oss med ännu bättre lag nästa år, och det är ett måste för att vi ska utvecklas. Dessutom skulle en turneringsseger bygga självförtroende, säger förbundskapten Guillermo Gallardo.
Hur har det varit att spendera så mycket tid med laget?
– Bra, vi hittar varandra bättre och vi har hittat det spel vi vill spela, men det är klart det kan vara jobbigt att tillbringa så mycket tid tillsammans. Det var tur att vi fick tre dagar ledigt efter Schweizmatchen så att vi kunde åka hem till våra familjer. Det behövde vi, säger Jonna.
Såg att ni förlorade den matchen med 2–3. Vad hände? Ni vann ju den första med 3–0.
– Det var ett helt annat Schweiz som vi mötte. Matchen var rena berg- och dalbanan. Det tog två set innan vi hade kommit in i spelet. Vi var inte beredda, det gick kanske för lätt i den första matchen.
Hur känns det att vara tillbaka i Nyköping?
– Jättebra. Det känns som vår hall nu. Efter att ha spenderat så mycket tid i andra hallar och andra städer så känns det här som hemma nu. Så vi har hemmafördel.