Det började klart behagligt för Ellen och IFK. Emilia Larssons djupledsboll skar igenom perfekt, och när Cederin väl rundat Sätramålvakten var resan till ledningsmål också klart behaglig.
– Det hade varit jobbigt ifall man missat där, log Ellen.
Hemmalaget hade annars fått en rejält jobbig inledning på matchen, eftersom gjutna förstemålvakten Sabina Robertsson skadade foten någon enstaka minut in i handlingen efter sammanstöt med en Sätraspelare. Trots 1–0 därefter skulle motgångarna komma för ett IFK som haft en hel del av den varan i år.
Startskottet kom när nämnda Emilia Larsson fick ett gyllene läge att utöka till 2–0 från straffpunkten. Straffen flög utanför målvaktens vänsterstolpe. Larssons andra straffmiss i seriespelet.
En straff som straffade IFK å de grövsta, skulle man kunna uttrycka det. Därefter följde en dryg tiominutersperiod där resultattavlan skiftade från 1–0 till 1–3 – ett tveksamt målvaktsingripande, en försvarstabbe och därtill sömnigt i samband med en defensiv hörna kunde Sätra utnyttja.
– Klart det kändes surt. Men vi ger inte upp och jobbar verkligen tillsammans som ett lag. Vi skulle bara inte förlora det här, sa Ellen.
IFK-tränaren Neil Franklin hyllade inställningen och arbetsinsatsen från matchen mot Brommapojkarna helgen som gick. Då gick IFK in till paus med 0–3 i baken på bortaplan mot seriens bästa lag – och kom då ut med en karaktär som smittade av sig även på den andra akten mot Sätra. Det hjälpte förstås till att Emilia Larsson tog revansch med att borra in en frispark fram till 2–3, i samma hörn där hon ville se straffen gå in. Detta precis innan halvtid. Till andra kastades en comebackande Sasse Rammo in vilket gav en ytterligare vitamininjektion.
– Vi spelar bra, och vi spelar bort dem. De får inte göra sitt spel, tyckte Ellen.
Andra halvleken landade mångt och mycket i ett böljande ställningskrig med en del tuffa smällar, och få klara målchanser. Men när chansen väl kom, i slutminuterna, var Ellen lika kylig och behärskad som vid 1–0.
– Jag kom in från kanten och in bakom deras vänsterback, och lyckas skjuta bollen via en av deras spelare, tror jag – och den rullar in, sa Ellen när hon ombads beskriva det som stängde matchen målmässigt sett.
– Det var väl lite tur också kanske. Men det kändes som att vi skulle göra det där målet, tillade hon leende.
Överlag kände hon att det var en poäng – och en insats – att se tillbaka på med just ett leende.
– En krigarmatch där vi inte ger upp, avslutade tvåmålsskytten.
Rapporterna gällande Sabina Robertsson talade om en grov stukning, där ingenting var av. Måndagens IFK-träning lär ge en bättre fingervisning i det ärendet.