Två riktigt dåliga puttar senare kunde jag äntligen knacka i bollen och skriva en fyra på scorekortet.
Ödmjukhet är en av de saker man lär sig av golf.
Att det inte är någon idé att gå och gräma sig, är en annan. Eller – för den delen – att samarbete och en positiv inställning kan ta dig långt, i morgon spelar jag och mina tre lagkamrater Susanne, Minna och Annette SN-golfens final på Jönåkers GK.
Det ska bli riktigt kul och som en bonus vet jag att min stegräknarklocka kommer att bli alldeles lyrisk och visa bara gröna siffror när dagen är slut; golf är nyttigt för både kropp och själ.
Förra lördagen fick jag också väl godkänt av klockan. Då togs stegen på asfalt i stället för gräs och jag höll en flagga i handen i stället för en klubba, men egentligen är skillnaden mellan en golfrunda och ett Pridetåg inte så stor som man kan tro. För när golfen är som bäst innebär den också glädje, visad hänsyn och gemenskap över gränser.
Precis så som jag hoppas att det blir i Jönåker på lördag.