Evelinas tre senaste år har kantats av en fotskada. För åtta månader sedan opererade hon foten. Det plockades bort en hel del brosk och benbitar och efter det följde "kul" rehabträning. Ordet kul är ironiskt menat, enligt den IFK Gnesta- och Nyköpings BIS-fostrade hopparen som nu är i IF Göta.
– Sedan dröjde comebacken längre än vad som var planerat. Jag fick problem med ärrvävnader inne i foten, men när väl det var fixat så har det gått snabbt.
På ett träningsläger med sin klubb i januari gjorde hon sitt första riktiga höjdpass på mycket längre.
– Så den här tävlingen var inte så viktig för mig. Överhuvudtaget skulle inomhussäsongen bara vara ett sätt att dra igång allt, fokus var och är utesäsongen, säger hon.
Men efter att ha tagit 1.76 i andra försöket i Motala får hon kanske tänka om.
– Ja, ha, ha, vi får se. Jag tror inte att jag kommer sätta större press på mig själv inför SM om två veckor i varje fall. Vi får se hur foten känns nu under veckan också.
Vad hade du för funderingar inför debuten?
– Jag hade inte hoppats på något egentligen. Jag har ju missat mycket försäsongsträning. Sedan träningslägret har jag nog bara haft fem–sex höjdpass totalt. I början körde jag också med kort avsats.
Du var inte på väg att ge upp någon gång under de här tre åren?
– Det har varit otroligt kämpigt. Jag har varit ledsen och jag har funderat på om foten skulle gå att hoppa med till slut. Det är ju en så oerhörd belastning på foten man stampar av med och det är den som varit skadad. Så det är egentligen det fysiska jag har ifrågasatt och inte det mentala.
– Sen har jag haft en del ljusglimtar också. Hösten innan operationen hoppade jag väldigt bra, sen att jag fick ont i foten igen spelar inte så stor roll. Det kändes bra ett tag.
Evelina försökte sig även på höjden 1.78 i Motala men de tre försöken gav inget resultat.
– Huvudet var inte med. Jag var alldeles för nöjd med mina 1.76, men det känns att jag har mer höjd i kroppen, säger Evelina.