I torsdags inföll den årliga kräftskivan på Harpsund, då hela regeringen är samlad för höstbudgetöverläggningar med avslutande skaldjurskalas.
– Ja det här är min värsta jobbvecka, konstaterar Eva Lundin leende, och det råder inga tvivel om att hon menar värst i positiv mening.
– Det är en av de största tillställningarna vi har under året, och det blir mycket städning och bäddning efteråt. Men det är jättekul – och alla brukar sköta sig.
Herrgårdens husfru inledde dock sin yrkesbana inom ett helt annat område.
Uppväxten på bondgården i värmländska Degerfors väckte det livslånga intresset för utomhusvistelse, natur, odling och trädgård. Medan alla syskonen valde jordbruksutbildning blev det tvååriga trädgårdslinjen på Kvinnersta utanför Örebro för Eva.
Och redan där som 16-åring träffade hon sin livskamrat Thomas, som gick andra året på samma utbildning.
– Ja det är väl lite av en bedrift och också det värt att fira, vi håller ihop än och är lika lyckliga.
Det var sörmlänningen Thomas som tog Eva med sig till Hälleforsnäs. Efter utbildningen flyttade paret ihop i Örebro och Eva jobbade inom kyrkogårdsförvaltningen i ett par år.
– Sen började jag tjata om barn, och Thomas sa att ja men i så fall ska vi bo i mina hemtrakter och jag ska jobba på Harpsund. Thomas har släkt på båda sidor som arbetat med olika sysslor på gården. Bland annat var hans farmors pappa Harpsunds smed på sin tid, och Thomas hade själv alltid sagt att han skulle jobba i trädgården.
Och så blev det. 1990 flyttade paret, och Thomas lyckades få en säsongsanställning som trädgårdsarbetare på herrgården. Eva var hemma och födde familjens två barn och när det blev dags för henne att börja jobba igen hade hon samma tur.
– En trädgårdstjänst blev ledig igen, så jag fick Thomas säsongsanställning och han avancerade till trädgårdsmästare.
Så småningom började Eva också hjälpa till inomhus på Harpsund vid behov kvällstid. Hon stod i disken vid regeringsöverläggningar och andra större evenemang. 2011 erbjöds hon en ny tjänst, och hon fick själv välja sin titel.
– Ville jag vara husmor, husfru eller husföreståndare? Jag valde titeln jag tycker passar bäst, och jag har inte ångrat en minut att jag bytte trädgården mot den här tjänsten. Jag har verkligen världens bästa jobb. Tänk att jag får vara med och träffa alla dessa fantastiska människor; statsråd och statsöverhuvuden från hela världen.
Harpsund i Flens kommun är representations- och rekreationsbostad för Sveriges statsminister. Som husfru har Eva ansvaret över skötseln av alla husen på herrgården och hon sköter den dagliga driften av verksamheten. Hon ser till att smutstvätten blir skickad, silvret putsas och städningen blir gjord. Och så arrangerar och organiserar hon statsministerns representationsbesök; gör menyerna, ringer in personal och handlar maten.
– Det kan vara ett jättejobb och ett stort ansvar, men kollegorna och jag brukar säga att det är inte klokt vilka roliga jobb vi har, skrattar Eva.
Hon ingår i en fast stab på tolv personer som sköter såväl Harpsund som statsministerns bostad i Stockholm, Sagerska huset. Eva och kollegan Margaretha Andersson, husfru på Sagerska, är de enda som är anställda på heltid. De båda hjälper varandra vid behov och täcker för varandras semestrar. Tjänsterna är ju inte precis några nio till fem-jobb. Husfruarna är anställda på förtroendetid och förväntas finnas på plats när det behövs, oavsett om det är vardag eller julafton. Istället kan de ta ledigt under lugna perioder.
– Men de vackra gamla husen ska vara i skick att när som helst ta emot ett stort besök, och ibland kan det vara snabba ryck. Då får det inte finnas något spindelnät i kristallkronorna.
Statsministerparet Stefan och Ulla Löfven har sitt eget sommarställe utanför Örnsköldsvik, men någon gång i månaden är det någon typ av möte eller tillställning på Harpsund.
– De genererar alltid mycket jobb eftersom det blir övernattning. Så det är förarbete, inköp och matlagning och efterarbete, tvätt och städning.
Sedan Eva började jobba på Harpsund har hon träffa fem svenska statsministrar; Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Vem som varit trevligast håller hon för sig själv.
– Men alla har varit bra, helt vanliga människor, konstaterar hon.
Vilket arrangemang som hittills varit det största hon arrangerat kan hon däremot säga direkt.
– Det var under Reinfeldts sista år, mitt i den politiska hetluften i augusti för fyra år sedan, när han bjöd hit Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Nederländernas premiärminister Mark Rutte och Storbritanniens dåvarande premiärminister David Cameron. Det blev ett häftigt dygn.
– Och jag var på Sagerska när Barack Obama var där och hela Stockholm var avspärrat. Jag jobbade i disken då så jag fick aldrig ta honom i hand, men jag såg honom.
Eva Lundin visar sig också vara en fullfjädrad ambassadör för sin hembygd, och kan inte nog strö rosor över Hälleforsnäs.
– Det är en fantastisk ort att bo på, med underbar natur, en superbra skola, ett rikt förenings- och kulturliv och ständigt mycket nytt på gång. Och två tågstopp i timmen har vi.
Du verkar vara en väldigt positivt lagd person, känd för att vara glad.
– Ja, det tror jag nog att folk i allmänhet tycker om mig. Och det finns ju så mycket att vara glad över.