Kampanjen Bo i Nyköping har en historia som sträcker sig tillbaka till 2003. Det är gott och väl mer än ett decennium sedan upphandlingen 2007. Även verksamheter byggda på goda idéer behöver prövas, utmanas och åtminstone finjusteras med jämna mellanrum.
SN:s granskning av avtalen och kampanjen visar att det är hög tid för såväl utvärdering som omprövning. Medborgarna har rätt till en rejäl och noggrann genomlysning, vad gäller såväl jävsrisken som upphandlings- och avtalshanteringen.
Själva kampanjen behöver renoveras, inte skrotas. Bo i Nyköping – något vanvördigt beskriven som tunnelbanekampanjen med bilder av människor nära eller i vatten – sjösattes med flera mål. Frågan är hur verksamheten i dag lever upp till detta. Medievärlden och reklammarknaden har onekligen förändrats på 15 år.
Det som gjorde kampanjen intressant och relevant var dess tydliga ambition att locka och attrahera barnfamiljer. Målgruppen skulle upptäcka en kommun som kunde associeras med något nyskapande, framåtsyftande och en plats som var allt annat än statisk. Associationskedjan skulle ge ett starkt värde till Nyköping som varumärke.
Åren har gått. Vi är på väg in i en framtid där varje skattekrona måste vårdas ännu hårdare än vad som görs idag. Där skattehöjningar är nederlag. Utan en stark utveckling på den privata arbetsmarknaden kommer det offentliga att behöva spara och gneta ännu mer. Med givna strukturella problem, som risken för ett allt mer etnifierat utanförskap, kommer kommuner som Nyköping att ha ett allt mindre utrymme att lägga pengar på marknadsföring av gammal vana.
Vem ska besjälas av budskapen? Räkna med att en allt starkare individualism lär prägla livsvalen för den som har eftertraktad kompetens eller lätt att få jobb. Då behövs en kommun som signalerar god jordmån för entreprenörskap. Som för så många andra kommuner i tillväxtområden med hyfsade pendlingsmöjligheter är värdet av att locka människor som redan klarar sin försörjning stort.
Det är annars lätt att säga att alla är välkomna, men om kommunen ska söka aktivt efter nya Nyköpingsbor måste den bestämma sig för vilka som behöver lockas hit och vilka som hittar hit ändå. Därefter följer nödvändigheten att i högre grad än i dag anpassa samhällsplaneringen efter detta.
Det betyder sannolikt fortsatt fokus på att utveckla strandnära tätortsområden och erbjuda fler attraktiva villamiljöer i samtliga tätorter än i dag. Men också visa upp en hemort som vill och kan prestera mer och bättre än sina förutsättningar – i allt ifrån en stärkande mångfald i skola, vård och hemtjänst av hög kvalitet till kulturliv och fritidsutbud. Ett Nyköping med hög ambitionsnivå har inte råd att utesluta landsbygdens potential. Möjligheterna att erbjuda en grönare vardagsfrihet uppbackad av blixtsnabbt bredband kräver en mer nyanserad syn på infrastrukturutveckling och samhällsservice än det stordriftsurbana. I detta finns en del att jobba på.