Stå upp! Kräv din rätt! Du ska arbeta! Så ropar godsägarmiljonären Göran Persson (S) från Flenstrakten tydligt och rakt till fattiga tiggare. Han tycker också ”att det inte är trevligt att se tiggare i vårt land”. Han vill inte på nära håll möta fattigdom. Den stör utsikten.
Vad är det som gör att knappt tretusen EU-migranter kan få fyra-fem miljoner svenskar att vilja förbjuda fattigdom? Ulf Kristersson (M) säger från Strängnäs att han i åratal har funderat över tiggarfrågan. ”Den är svår” säger han. Så vill också han slippa se fattigdomen. Sossar och moderater kan ibland gå armkrok.
Vad är det som är så svårt för Ulf Kristersson? Vad är det som får en avlagd sosseledare att ivrigt stänga denna fattigdom ute? Vad är det som får två (!) tiggare i Vellinge dess kommunstyrelseordförande att nästan snava på ”alla tiggare” som blockerar ingången till Ica och Systembolaget?
Vad är det som gör att denna lilla skara tiggare lyckas få halva vår befolkning att låta polisen ägna sig åt att jaga och se till att utfattiga medmänniskor lagförs och bötfälls? Vad är det som gör att man vill slippa se tiggarens lilla pappmugg?
Är det vår urmänskliga drift att hålla ihop vår egen flock, klanen, gruppen mot en fientlig omgivning? Är vår reptilhjärna ännu säte för utstötning, nedvärdering, hån och vanligt förakt för dem som inte hör till oss? Varför måste vi med våra starka resurser hålla den resurslösa människan utanför? Varför blir vi arga? Är vi helt enkelt rädda?
Vad är det som gör att det nu går ett spöke genom många av Europas länder? Vad är det som gör att Stefan Löfven (S) ena dagen inte bygger murar och andra dagen tar fram mursleven? Vad är det som gör att allt flera av oss européer, vi som haft turen att hamna på Lycksalighetens ö i världen, tittar bort när fattigdomen knackar på? Hur kan det vara möjligt att socialdemokratiska ledare i Sverige inte orkar förstå någonting av denna fattigdoms rotsystem? Tänk om Göran Persson, eller du eller jag, skulle vara fattig EU-migrant: Inget jobb, bostad av korrugerad plåt, stampat jordgolv, toalett en bra bit hemifrån. Inte ha råd med skolgång för barnen. Varje dag bli påmind om att vara utestängd. Skrattad åt, hånad, förnedrad, utan stolthet, självkänsla, trygghet. Utan möjligheter att någonsin kunna resa sig ur livet längst nere på botten. Europas parias. Vad är det som hindrar oss att tänka tanken?
”Stå upp! Kräv din rätt! Arbeta!” ropar i dag företrädare för den svenska socialdemokratin i form av en före detta statsminister Hur ska det då gå till? ”Det är så svårt” säger moderatledaren. Vad är så svårt? Att försöka se sig själv i andra? Att byta roller med tiggaren? Att utsätta sig själv för utsatthet? Att försöka öva sig i jämlikhet, ödmjukhet? Kanske rent av lite kärlek? Empati kallas det. Med-lidande betyder det. Det är väl inte vi som lider mest, kära Göran och Ulf!
Ska det vara så svårt att stå ut med Verkligheten, den verkliga verkligheten?
Kjell Wiklund
präst, pensionär, socialarbetare, medlem i EUM/stöd till EU-migranter