Om politikernas analyser och agerande inte är fotade i tydliga ideologiska hemhörigheter och saknar visioner, om de gör tuvhoppande till den vardagliga politiska strategin för att möta och lösa kort- och långsiktiga problem, då är de varken imponerande eller förtroendeingivande. Dessutom visar deras agerande inte vart politiken är på väg och lämnar därmed medborgarna utan rimliga möjligheter att tolka och värdera den politiska maktens hantverk och relatera det till givna vallöften.
Nyköpings kommunpolitik är ett lämpligt studieobjekt i den tid vi lever där starka krafter vill föra in en ny ideologisk axel bort från den klassiska höger-vänster-skalan. En axel med å en sidan frihetliga värden och å den andra auktoritära värden. Min åsikt är enkel: detta nya (som dock har vissa poänger) är återigen ett sätt att dölja de grundläggande strukturerna i samhället – att klassamhället består och att Sverige är det land i västvärlden där de sociala och ekonomiska klyftorna ökar snabbast. I vårt land har löneskillnaderna inte varit större sedan 1930-talet: fattiga och maktlösa å ena sidan – rika och mäktiga å den andra.
Nyköpings välfärdsindex delar in kommunen i 26 stadsdelar och 26 socknar och baseras på följande åtta indikatorer:
1. Andel förvärvsarbetande
2. Disponibel inkomst
3. Ekonomiskt bistånd
4. Andel högskoleutbildade
5. Andel öppet arbetslösa
6. Ohälsotal
7. Sjukpenningdagar
8. Valdeltagande i kommunvalet 2014
Välfärdsstegen i vår kommun visar mycket tydligt var medborgarna med medvind bor och vilken god kvalitet de har i sin vardag. Lika tydlig är motvinden för de som bor kring välfärdsstegens nedre pinnar.
Stadsdelarna toppas av Oxbacken, Malmbryggshagen och Örstig med poängen 173, 166 och 164. I botten Brandkärr, Oppeby Gård och Stenkulla med poängen 19, 21 respektive 34.
Välfärdsspridningen i de 26 socknarna visar liknande stor klyfta mellan stegens övre och nedre delar. I toppen Svärta, Bergshammar och Stigtomta tätort med poängen 186, 173 respektive 160. I botten Tystberga, Vrena och Lästringe med poängen 46, 62 respektive 67.
Till saken hör att de socio-ekonomiska vindarna i huvudsak är stabila. De som lever i den goda medvinden förväntar sig ingen vindkantring. De som är vana vid den envetna motvinden tror sällan på förändring.
Frågan är: Hur vill de rödgröna respektive högerpartierna skapa ett socialt rättvisare Nyköping? För mig är frågan självklar, men den är tyvärr naiv – alla vill inte ha ett samhälle med små sociala klyftor. Alla vill inte att klassamhället Sverige ska avlösas av folkhemmet Sverige.
När vi möter partiernas vallöften inför 2018 års kommunval har vi väljare en grannlaga granskningsuppgift: vilka förändringar kommer vallöftena att innebära när löftesgivarna kommer till makten?