I lördags bytte Ellen snögloppet på Nyköpings gator mot solvarm sandstrand i Miami och iskalla vindar från Stadsfjärden mot vindens sus i palmbladen. Man blir nästan lite avundsjuk.
Det var förra sommaren som Ellen och hennes kompis Hanna Friberg satt och surfade runt lite på nätet. Plötsligt fick de syn på reklam om studier i USA och det behövdes inte mer.
– Det såg kul ut, så det blev ett spontanbeslut, men det var bara att köra på. Prova något nytt, säger Ellen med ett skratt och fortsätter.
– Det var många som jag kände som blev chockade när jag berättade att jag skulle ta ett sådant här stort steg för det här är inte riktigt jag. Jag brukar inte ta snabba beslut. Men gymnasiet var slut så jag var tvungen att hitta på något att göra.
Ellen drog vinstlotten – om man gillar varmt väder – och hamnade i soliga Florida, medan Hannas skola finns i Buffalo. Men att bästa kompisen inte finns på samma ställe som Ellen är inget hon bryr sig om.
– Det blev en nystart. Det är klart att jag saknar familj och vänner, mat och rutiner men när man kommer in i det hela så hittar man nya rutiner och kompisar.
Ellen visste inte riktigt vilket huvudämne hon skulle välja när hon väl var på plats men det blev så småningom sport and exercise science.
– Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den examen, men jag valde ett ämne som jag var intresserad av. Jag får se så småningom vad det kan leda till, säger hon.
För impulsgrejen är inte tänkt att vara under bara ett år, utan Ellen hoppas kunna stanna utbildningen ut, det vill säga tre år till efter vårterminen.
– Jag hade som mål att stanna hela tiden, men jag skulle testa ett år och hade det inte känts bra så hade jag åkte hem direkt. Så jag hade ingen press att jag var tvungen att stanna. Men nu ångrar jag ingenting.
Ellen bor på campus, det vill säga på skolområdet, och har fått ett scholarship genom fotbollen.
– Annars hade det blivit alldeles för dyrt, påpekar hon.
Tur då att Barry University, som är ett litet universitet norr om Miamis stadskärna, har ett damlag i fotboll då, Buccaneer Athletics.
Ellen var förra året yttermittfältare i IFK Nyköping och fick samma position i Buccaneer (=rövare). Men det är ungefär det enda som var detsamma fotbollsmässigt.
– Det är snabbare, mer fysiskt här borta, tuffare, man går på kroppen mer. Sen är vi ett lag som försöker spela runt mycket medan andra lag spelar långt i stället, så det var inte så stor skillnad, berättar Ellen.
Hon säger att coachen är en av de snällare och att det finns en bra relation mellan tränare och spelare. Laget i sig besår av spelare från sju olika nationaliteter; Sverige, Norge, Skottland, Trinidad, USA, Spanien och England.
– Ganska många olika spelstilar, säger Ellen och skrattar.
Tuffa träningar?
– Jaaa det är det. Mycket mera fart än i IFK, mycket smålagsspel och så där.
Laget spelar i division 2 och vann alla sina matcher under hösten, men att det tog stopp när det verkligen började gälla.
– När det blev fråga om att vinna eller försvinna så förlorade vi första matchen. Vi hade alla en riktigt dålig dag, vi spelade inte alls bra. Det var lite synd med tanke på att vi hade ett bra lag egentligen så vi borde ha gått längre.
Hösten var tuff med träning varje dag, vila söndagar och två matcher i veckan. Under våren blir det lite lugnare eftersom det då bara är fråga om träning.
Har du utvecklat dig fotbollsmässigt under det här halvåret?
– Ja det tycker jag. Som sagt går det mycket snabbare här borta, man måste tänka snabbare, man måste bli tuffare och gå in mer med kropp. Man måste veta redan innan vad man måste göra.