På fredag tar Emma Ljungberg på sig den svenska landslagsdräkten och kliver in i diskusringen i finska Tammerfors. Det blir 24-åringens första Finnkamp. Landslagsplatsen och SM-medaljen är en skön revansch för henne. Skador har nämligen förföljt henne länge.
– Jag har haft problem med mina leder, säger Emma.
Hela fjolåret blev egentligen helt spolierat, Emma tävlade nästan ingenting. Även under 2016 hade Emma skadebekymmer men då var det en ljumske som trilskades.
– Därför kändes det här bronset extra skönt.
Det kom dessutom väldigt överraskande. Emmas 48,91 meter var visserligen runt två meter bättre än fyran så bronset togs med marginal. Åt ettan och tvåan fanns ingenting att göra. Både Vanessa Kamga som vann och tvåan Fanny Roos kastade över 55 meter.
– Det var andra som inte kastade så bra som hade bättre årsbästa än mig, konstaterar Emma.
Hon var inte bättre än på tionde plats på årsbästalistan bland sina svenska konkurrenter. Visade att det gäller att vara bäst på de viktiga tävlingarna.
Nu är hon på bättringsvägen från problemen och hoppas framöver få kontinuitet i sin träning igen. En träning som nu kommer att bedrivas i Sverige. Efter fyra år med studier och träning på college i Tuscon, Arizona på andra sidan om Atlanten blev Emma i våras klar med sin utbildning i kommunikation. Nu i sommar har hon haft föräldrahemmet i Bryngelstorp som bas.
– Men jag ska flytta till Växjö, det har precis blivit klart.
Bra träningsmöjligheter och bra tränare en av orsakerna till detta beslut.
Men först väntar alltså Finnkampen. Emma konstaterar att förväntningarna på henne inte är så stora. Det passar henne perfekt då kan hon slå lite ur underläge.
– Men jag hoppas kunna vara med och tampas lite i alla fall. Har jag en bra dag kan jag kasta drygt 50 meter.