Det var på vägen hem för snart två veckor sen. En fin aprilkväll i skymningen. Jag ligger och puttrar i 75 km på 80-väg. Blir i vanlig ordning omkörd av en bil som kör minst 90 km/h. Själv är jag rätt bra på att "fis-köra" eller "köra som en tant" som en av mina vänner sagt. Laglig skulle jag nog själv kalla det.
Inte så långt hemifrån tycker jag mig ana en stor älg mellan träden. Sikten är rätt kass men älgen står lugnt och betar på en äng cirka 50-60 m från vägen. Jag saktar ändå in även om djuret verkar totalt ointresserad av att ens titta mot vägen. Har sänkt hastigheten till cirka 45 km/h när plötsligt: PANG! Älgen som står lugnt och betar visar sig vara en mamma älg och hennes kalv har precis sprungit fram bakom ett par träd i en slänt, över vägen och landat på min motorhuv. Älgkalven rullar ner i diket på andra sidan och jag är i chock. Bilen klarar sig oförskämt bra med en knölig huv och lite trasig plast. En tjej stannar och frågar om jag behöver hjälp, jag ringer polisen och anmäler medan kalven försöker ställa sig i diket men misslyckas – gång på gång. Den lilla älgtjurens liv får sluta i det diket en stund senare när den avlivas.
Samtidigt tackar jag min lyckliga stjärna att jag "kör som en tant", att jag såg älgen långt ifrån vägen och valde att sänka hastigheten trots den var långtifrån och att det inte var mamma älg som landade på min motorhuv.
Det går fort när det händer. Så kör försiktigt – alltid.