För Melinda, som gammal IFK-spelare, var det ett ovanligt möte.
– Ja det var väl typ första gången, svarar hon på frågan om att det nog var länge sedan hon mötte IFK i en tävlingsmatch utomhus.
– Ja om man bortser från Hargstiden men det är ju länge sedan, fortsätter hon.
Efter att inte ha spelat under två säsonger på grund av studier i Umeå har hon alltså gjort comeback i Tun.
– Det är ju inte så många kvar i IFK som jag spelat med. Det är ju bara Amanda, Filippa och Alma.
Hennes påstående om att det var viktigt att ta tillvara på chanserna uppenbarade sig omedelbart i matchen.
– Vi hade ju två superlägen, säger Melinda.
Först vände Lovisa Ederström bort en back och tåade ett högt snabbt skott på mål som Sabina Robertsson parerade med en hand till hörna. I andravåg på den fick Ederström på ett inlägg mot bortre stolpen. Där mötte Elin Svedling på volley. Bollen tog i insidan av stolpen och rullade sedan längs med mållinjen. Först på bollen var sedan en IFK-are som kunde rensa.
Hade ni behövt ta ledningen för att kunna vinna matchen?
– Vi hade en väldigt bra känsla när vi gick ut till andra halvlek. Det kändes inte som om vi låg under.
Men det var precis vad hemmalaget gjorde. En lite för kort rensning i Tunförsvaret stoppades av Signe Dirke. Bollen hamnade hos Alma Sjödahl som skarvade vidare till Emilia Larsson. Planens överlägset bästa spelare snitsade bort en mittback och dundrade in bollen högt i nättaket.
Det kändes som om Emilia var det stora skillnaden mellan lagen, håller du med?
– Hon är ju duktig, utmanar hela tiden en mot en. Vi har kanske inte en sådan spelare på samma sätt, säger Melinda men påpekar att Lovisa Ederström ställde till en hel del oreda i IFK:s vänsterförsvar.
Helt riktigt. Men när mittbacken Lisa Flisell gav Frida Kalm på vänsterbacken understöd fick IFK bättre koll på Lovisa.
– I andra slarvade vi lite och försökte med avgörande pass alldeles för fort, konstaterar Melinda.
IFK gjorde tre byten redan i paus för att spara spelare till helgens seriematch. Emilia Larsson, som låg bakom det mesta av det som blev farligt för sitt IFK, var en av dem som klev av. Andra halvlek blev sämre kvalitetsmässigt.
Efter dryga 20 minuter avancerade ytterbacken Kelly Andres på mittplan. Alla förväntade sig inlägg i stället kom ett överraskande skott mot första stolpen. Julia Svensson i Tun-målet blev överrumplad och hann inte ner.
– Jag tycker inte vi kommer upp i någon bra standard, säger IFK-tränaren Neil Franklin.
Han tyckte passningsspelet var för skralt och att det gjordes lite för enkla tekniska missar.
– Målen vi gör är ju mer tillfälligheter.
En sak var han i alla fall nöjd med.
– Andra matchen i rad som vi inte släpper in något mål.
IFK-målvakten Sabina Robertsson har blivit en mycket viktig kugge i laget. Inte ens Melinda Halls kanon i matchens slutsekunder gick in.
– Den sitter annars, säger Melinda och berömmer med rätta IFK-målvaktens spel.
Beröm också för starkt defensivt arbete till mittbackarna Lisa Flisell (IFK) och Hanna Johansson (Tun).
I DM-finalen får IFK möta antingen Triangeln eller Värmbol.
[fakta nr="1"]