– Visst, det var VARMT men jag tyckte att det var under kontroll. Jag var mentalt beredd på att det skulle vara jävligt och något att härda sig igenom. Min räddning var att jag hade placerat ut farsan med en liten hink iskallt vatten, som han hällde över mig på alla fyra varven under löpningsmomentet, säger Ludwig Fleetwood.
Det var dessutom den fysiskt så krävande olympiska distansen som gällde och det var nästan bara skönt att det trots värmeböljan bara var 17,5 grader i Fyrisån under simmomentet.
– Perfekt just i dag med lite svalt vatten, men simningen kändes ändå sådär. Bra då att jag kunde starta i spets och sedan hålla ledarens fötter och komma upp tvåa ur vattnet, säger Fleetwood.
Är inte det helt perfekt läge inför cyklingen?
– Jo, egentligen, men jag hade faktiskt hoppats på att jag skulle kunna pressa dem lite hårdare. Nu hade jag inte armarna för det i dag och då var det okej.
Det var inte helt klart att Fleetwood ens skulle starta.
– Nej, jag blev ju sjuk när det var Europacup i Polen och missade en veckas träning – men i veckan kände jag trots allt att krafterna började komma tillbaka i kroppen.
Ludde hade snackat ihop sig lite taktiskt med Oskar Djärv. Axel Ek var med där också.
– Vi ville ha en snabb växling och köra järnet första biten för att komma loss; när varken jag eller Oskar kände någon sprudlande form blev det en bra lösning. Vi körde ihop på en teknisk men rolig bana. Han var nog lite starkare men jag hade inga större problem att gå med.
Hur kändes löpningen efter att ändå ha tangerat gränsen till att gå på rött i cyklingen?
– Jag gick ut i min fart – och han släppte direkt. Farten kändes hård men ändå komfortabel. Det var godkänd löpning, men mera att kontrollera en ett fantastiskt lopp, säger Fleetwood.
– Med tanke på sjukdagarna så var det ändå ett fortsatt styrkebesked om att den här säsongen kommer att bli RIKTIGT bra.