Nyligen meddelade regeringen att man höjer skatten på investeringssparkonton och kapitalförsäkringar i höstens budget efter förhandlingar med Vänsterpartiet.
Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet tillika vice partiordförande, menar att skattehöjningen har positiva effekter för jämställdheten. Hon hävdar att den är en träffsäker och bra reform, då den riktar sig mot den tiondel av befolkningen som har högst inkomster, varav en majoritet är män.
Att Vänsterpartiet ständigt är ute efter nya skattehöjningar är tyvärr ingen nyhet men det är anmärkningsvärt att man lanserar skattehöjningen som en jämställdhetsreform. I vänsterns värld är vägen mot ett mer jämställt samhälle tydligen skatt på den grupp där männen är i majoritet.
Staten borde uppmuntra sparande och ekonomiskt ansvar, inte bestraffa de som sparar redan skattade kronor. 1,8 miljoner svenskar sparar i investeringssparkonto, även de som inte tillhör den rikaste tiondelen eller är av manligt kön. Skatten slår mot alla dessa.
Svenskarna är redan i dag högt belånade. Regeringen borde veta bättre än att försöka få fart på konsumtionen med bättre förmåner på lån – och ett straffbeskattat sparande – under en pågående högkonjunktur. Är det så att ett visst kön är överrepresenterat i gruppen som sparar, då torde man rimligen skapa bättre förutsättningar för att få fler att spara och därigenom bidra till att jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan könen. Framförallt borde Socialdemokraterna och Miljöpartiet aldrig någonsin låta Vänsterpartiet driva igenom rena skattehöjningar maskerade till vad man påstår är jämställdhetsreformer som bara kostar skattebetalarna några kronor.
Att kalla skattehöjningen för en liten höjning på bara några få kronor per år är förvisso sant, men med Vänsterpartiet som regeringens budgetpartner blir det många ”bara några kronor” i olika skatter. I slutänden blir det där bara några snabbt till väldigt många – och en politik som aktivt minskar självförsörjande medborgares vardagsmarginaler.
Utrymmet för var och en att hushålla med eget intjänade pengar, är värt mer än vi tror. En skattehöjning på ISK kanske bara är några kronor, men det innebär samtidigt att man återigen gör det billigare att låna och konsumera än att spara och investera. Högkonjunkturer är aldrig eviga. Sparande borde premieras – speciellt i goda tider. Lån borde inte vara mer fördelaktigt än att ta ansvar för sin ekonomi. Fler, inte färre, borde få bättre förutsättningar för att göra det – oavsett kön. Att beskatta en grupp för att en majoritet är män och vara okej med det, är ännu ett lågvattenmärke för den så kallade feministiska regeringen. I förlängningen skapar det ett fattigare samhälle för oss alla - med svagare vardagsmarginaler för fler och allt sämre drivkrafter att lägga förbereda sig själv och den egna ekonomin för bistrare tider såväl som tiden efter yrkeslivet.
Elin Larsson