– Men jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna springa. Ifjol blev det 56 kilometer men jag har inte tränat så mycket på sista tiden så jag kanske gör som många av de andra löparna... kliver av efter ett maratonlopp, säger han.
Nyköpings Runners-löparen minns sitt första maratonlopp. Det var 1987.
– New York. Jag fick inte följa med min fru och hennes väninnor om jag inte sprang, säger Leif men påpekar även snabbt att hotet nog inte var så allvarlig menat.
Men Leif var fast och sedan dess har det alltså blivit en hel del lopp. Som bäst har han sprungit en mara på 3.21.
– Jag var absolut inte snabbast i klubben med den tiden. Men jag hade några efter mig också i resultatlistan, säger han.
Varför vill du springa så långt?
– De andra loppen tycker inte jag är så ansträngande. Lidingöloppets 30 kilometer anser jag till exempel är ett kortlopp. Men jag har sprungit en hel del halvmaror genom åren också. Jag måste ha tävlingar framför mig annars tränar jag inte.
Det var frun Gunilla som började tävla och den som har dragit med sig Leif av bara farten. Men nu när hon fått lite problem med lungorna, är det svårt att motivera sig att snöra på löparskorna enligt Leif.
– Den här veckan har jag bara varit ute två–tre mil och det är alldeles för lite. Jag måste ladda mer.
Sextimmarsloppet i Oxelösund, som avgörs på en 1 233 meter lång asfaltslinga runt Ramdalens IP, blir Leifs fjärde långlopp för året. Han har även planerat in ett maraton på Lanzarote lite senare i vinter.
– Att bara köra fem–sex maror per år är ganska lite för vår del, säger han.
Är det någon mara du skulle vilja genomföra som du inte testat?
– Aten. Jag borde ha sprungit den men det kanske är lite försent nu. Frun har gjort det.