Hela projektet började i slutet av januari och har präglat deras träningsvardag sedan dess. Johanna Engström var på en söndagssimning när hon fick frågan av Robert Berg. Johanna minns att OK Hällens ordförande Micke Larsson, som var med på det träningspasset, faktiskt rådde Johanna att inte ge sig in på det.
– Jag kunde ju verkligen inte simma ordentligt och hade kanske tänkt tacka nej. Men då gick jag i gång på det där – så jag tackade ja, säger Johanna med en bestämd blick.
– Helt rätt, skrattar Berg.
Robert bedyrade att han skulle lära Johanna simma mera krafteffektivt. Och sedan gällde det lika mycket att Johanna skulle lära Robban det hon kunde om löpning i obanad terräng.
– I triathlon har jag mina bästa grenar i simning och cykel. Nu ska jag frakta mina 90 kilo sex och en halv mil och då behövde jag bli bättre både fysiskt och tekniskt i löpningen. Hon har kört skiten ur mig, ha ha. Det har varit saker som teknik i uppförsbackar med steglängd och så kommer jag åka lite snålskjuts under långa sträckor.
Hur har det gått med simningen?
– Hon hade egentligen grunden. Men det blev väldigt många tidiga morgnar på ”Hjortens” för att slipa på energieffektiv simning med rätt undervattensdrag. Och det har gått bra.
I vattnet får även Berg dra fram den betydligt lättare Engström lite eftersom man binder ihop sig med en livlina, som också finns av säkerhetsskäl.
– Johanna kom på att vi skulle ha en sluten karbinhake på de mera krävande simningarna, säger Robert Berg.
– Känns väldigt tryggt, och vi tjänar på att köra med lina jämfört med flera konkurrenter. Det kändes i alla fall så på Ångaloppet där man inte kör med lina, inflikar Johanna Engström.
Sträckningen Sandhamn till Utö mäter mäktiga 75 kilometer – med 65 kilometer löpning och tio kilometer simning.
– Jag har ju gjort saker som ironman i triathlon (126:a i Kalmar 2016 och med marginal topp 100 på simningen där, vår anmärkning) och nu är jag väldigt glad att få göra en Ö till Ö just med Johanna. Med en elitorienterare finns goda förutsättningar för att klara oss till målet och det är ju det största målet.
– Kvinnor har ofta en seghet som inte vi män har – vid ultratävlingar skiljer det inte alls lika mycket som på kortare distanser, tillägger han med peppande ton.
När färjan till Tallin har passerat vid 06 på morgonen är det dags för start – med 1700 meter simning.
– Planen är ju att ta det lugnt men något säger mig att det blir lite svårt och vi kommer ligga ganska bra till av mixedparen i början. Vi tävlar bara mot oss själva, hoppas på att ta oss i mål på runt tio timmar – och ska åtminstone försöka slå kändisparen, säger Robert med glimten i ögat.
Han berättar i samma andetag att exempelvis den rätt seriösa swimrunduon Petter och Therese Alshammar också gör sin första start i Ö till Ö-utmaningen.
Visst kommer någon lång löpsträcka på slutet bli väldigt utslagsgivande, som Robert Berg har noterat, men det finns en simsträcka mellan Mörtöklobb och Kvinnholmen som de flesta har ångest för. Det är lätt att komma ur kurs i ofta höga vågor och väldigt strömt vatten.
Den kallas för the pigswim.
– Grissimningen är 1400 meter, säger Berg och ser faktiskt för första gången lite, lite plågad ut när regnet börjar avta på Femöre.
Detta fast det är en rutinerad tuffing i vattnet som kör swimrun utan simglasögon exempelvis.
– Det är strömt och vågigt. Men det är inget som oroar oss egentligen. Jag är inte nervös för Grissimningen. Robert är en stark simmare och jag är egentligen bara oroad för en sak och det är för att frysa, säger Johanna.
Johanna blir lättad när det kommer väderprognoser på i alla fall 15 grader och uppehåll med lite solglimtar – och bara lätta vindar.
Berg kommer ändå att köra med bara handledsvärmare medan Johanna funderar på långa ärmar på våtdräkten. Det är tuffa tag för klädbyten är inte tillåtet; man kör med det man har på sig vid starten i Sandhamn.
Det är helt enkelt en oerhört hård utmaning – inte minst mentalt. De utstrålar positivt tänkande under intervjun.
– Sedan är det här med kemin väldigt viktigt, att vi funkar bra som individer, säger Berg.
– Vi har väldigt roligt när vi kör och det är det viktigaste. Det viktigaste är att ta oss i mål – men vi TROR att vi ska kunna klara det på runt tio timmar, säger Engström.
Det har inte alls varit en rak kurva uppåt längs hela vägen. Rent fysiskt kände sig Berg i juni alldeles för ensidigt cykeltränad efter att ha klarat Vätternrundan på rejält vassa tiden 7.03.
– Surt att inte klara sub 7 ändå och sedan blev det segt med löpningen efteråt. Men det lossnade ganska snabbt och sedan dess har jag inte haft några tvivel om att vi ska kunna klara det här, säger Berg.
– När vi kommer fram till Utö kommer man nog gråta av smärta ett tag – men målet är att klara banketten också.
Genrepet var Ångaloppets sträckning plus en del extrarundor med både simning och löpning.
– Det blev fem och en halv timme totalt, förklarar Berg.
– Vi startade klockan sex så det skulle vara likt, det känns riktigt bra att ha det i ryggen, säger Engström.
Det blev 4,3 mil ren löpning.
– En dryg mara och vi satte oss i bilen med ett leende efteråt, säger Berg.
Och så simmade de runt Femöre i hård vind. De som satt vid Fyrvaktarbostaden vid Femörehuvud undrade verkligen vad de såg där ute i vattnet.
– De tyckte väl att vi var dumma i huvudet. Sådant är jätteroligt, säger Berg – och skrattar igen.
– Det som är svårast är att navigera, men det var jättebra träning – fast kallt.
Då Berg är så pass stor blir han extra känslig för att bli låg på energi. I löpningen skiftar Helan och Halvan ordning:
– Då blir det mitt jobb att förse ”Robban” med gel och annan energi, säger Johanna.
Det är inte ens skräckblandad förtjusning dagarna innan. Fast de är mentalt förberedda för schackningsperioderna.
– Nej, vi är rustade att klara det här så jag känner bara glädje. Det gäller att hantera topparna och dalarna tillsammans; vara lyhörda på varandra.