Brottaren, brandmannen, tränaren och familjefadern Stefan Sandberg sitter på den färgglada brottarmatten i BK Atlas lokal och småpratar med Sofia Sten som var dagens tappraste (och enda) utövare på plats.
– Ja vi blev inte fler i dag, haha. De andra kanske roade sig lite i går (Valborgsmässoafton) och ibland behöver man ta det lugnt, säger Stefan.
Man märker på direkten att just den där träningslokalen är hans andra hem. Möjligtvis kan det vara det första med tanke på att han kör drygt 300 träningspass om året.
– Jag mår mycket bättre av att träna. När det är semester och jag inte tränar så mycket så får jag ont i ryggen, nacken och allt vad det är. Det är alltid värst när jag inte tränar.
Men nack- och ryggbesvär hamnar lite i skymundan när vi kommer in på det som hände honom för över två år sedan.
– När jag satt på cykeln märkte de att hjärtat slog dubbelslag, säger han om den gången de upptäckte att något var fel på hans hjärta under räddningstjänstens årliga hälsoundersökning.
Med hjälp av EKG kunde man sedan mäta Stefans hjärtslag. Något som visade sig vara väldigt lågt under djupsömnen.
– På natten gick vilopulsen ned till 22. Jag tänkte först att jag var vältränad, Gunde Svan låg ju på 29. Men sen började det krypa fram. En gång vaknade jag alldeles kallsvettig.
Det visade sig att han troligtvis svimmat i sömnen och det var som längst sju sekunder mellan två hjärtslag. Men trots riskerna ville han egentligen inte ha en pacemaker.
– Jag ville inte ha den. Läkarna sa att jag skulle åka hem och fundera. När jag kom hem och berättade så tyckte hela familjen att jag var en idiot som inte ville ha den när jag har problem med hjärtat. Dagen efter ringde jag och sa att jag hade ångrat mig.
Väntan på operationen var jobbig. Inte minst när han låg i sängen och inväntade sömnen där hjärtat hade som mest problem, men även att han inte fick träna.
– Jag väntade ett halvår och då fick jag inte träna. Jag fick däremot gå och det gjorde jag nog flera timmar om dagen. Vet nog vart varenda sten i Nyköping ligger, haha. Och man låg och grubblade lite strax innan man somnade. Man visste ju att hjärtat inte funkade som det skulle under natten. Min fru sa att det första hon gjorde när hon vaknade var att kolla om jag andades.
Att träningen betyder mycket för Stefan råder det ingen tvekan om.
– Jag har alltid gillat att träna och har alltid varit en träningsidiot. När jag fyllde 50 så skulle jag fylla i ett formulär för hälsoundersökning. Många kanske lägger till antalet träningspass man gör i veckan men jag tog bort. Jag tyckte det var pinsamt med 7–8 pass i veckan, haha. Det kändes onormalt att träna så mycket som 50-åring, förstår om man är 25...
Att en pacemaker räddar liv är helt klart, många hade inte levt idag om de inte hade fått en pacemaker. En av dem kunde vara just Stefan Sandberg. Men nu är han 52 år och fortfarande kvar i träningslokalen där så många timmar spenderas. Med hjälp av pacemakern är allt som vanligt, han känner inte av den och kan träna precis som han brukar. Utan den där dosan som opererats in under nyckelbenet hade kanske inte hjärtat orkat med någon ansträngande aktivitet.
– Det skulle kännas svårt. Just det här med att inte få vara med och träna ungdomarna. Brottningen har hjälpt mig så mycket och jag vill ge tillbaka. Vill hjälpa ungdomar, det är bättre att de avreagerar sig här än att de gör det på stan, säger han och fortsätter.
– Syftet är inte att få fram världsmästare utan bra medborgare som kan sköta sig och mår bra.