Grattis, hur känns det?
‒Det känns jättekul och jag är glad och stolt, naturligtvis. Men det var lite oväntat, det är väl lite så man är som person kanske, det är inget jag har funderat på.
Varför tror du att du fick priset?
‒Det är kanske drivkraften kring det här med barn och ungdomar. Det är så viktigt att de har en vettig sysselsättning. Den fysiska aktiviteten och att de mår bra är en bonus. Kamratskapen i allt det här också, att man lär sig tidigt att umgås med andra människor, att man lär sig att visa hänsyn och att ta ansvar. Det som drev mig in i IFK var mina egna två barn som spelade innebandy.
Vad är en eldsjäl för dig?
‒Jag tror att det inte bara handlar om att man är engagerad i en förening, det kan ju bli rätt subjektivt. Där och då vill vi bara framhäva det vi gör, ha de bästa halltiderna och bra med bidrag, och så vidare. Personligen försöker jag tänka i ett bredare perspektiv, så att alla föreningar i kommunen kan dra nytta av varandra.
Varför hittar man så ofta eldsjälarna i just idrottsföreningar?
‒Jag har ju mina rötter i IFK, min farfar och farmor var väldigt delaktiga på 40-, 50- och 60-talet, och min far också. Vi som är uppväxta med det här kanske blir eldsjälar.