Hemmaspelande Skogås bjöd upp till god dans under lördagen. Det dröjde exempelvis sju minuter innan vasse kantspelaren Olle Ivarsson Hamberg spräckte IFK:s målnolla i matchen (1–3).
– De hade tre riktigt duktiga spelare – samtidigt som vi brände åt helvete för mycket framåt. Och då är de (Skogås) ju med i matchen, sa IFK-tränaren Peter Melchersson, efter vad som till slut blev sjunde segern på åtta seriematcher.
Nye högernian Fredrik Andersson, som Melchersson tog med sig från Katrineholms AIK till denna säsong, drog dit 15–15 med blott fem sekunder kvar av första halvlek.
– Och i andra gör vi mål på lägena vi får, konstaterade Melchersson.
Skogås, tre förluster och lika många nederlag inför mötet med serieledaren, stretade dock emot länge och mer än väl. Det var först under den andra halvlekens sista tredjedel som IFK fick det där efterlängtade målrycket. Ovisst 27–27-läge förvandlades så småningom till ett IFK-försprång på tre bollar – 31–28 – ett övertag som serieledaren aldrig släppte ifrån sig. Segerreceptet som dolde sig bakom detta var ett välbekant sådant, för den som följt IFK:s seriespel så här långt.
– Vi viker inte ner oss trots att vi inte får träff alla gånger. Det är karaktär, inställning och lagarbete vi vinner på. Vi kämpar på även när det inte lossnar, myste IFK-tränaren.
Så mycket som tio olika målskyttar vittnar också om ett annat tydligt konkurrensmedel som IFK sitter på den här säsongen. Ett medel som stavas bredd.
– Jag känner att vi ändå kan spela mycket, mycket bättre än så här. Och det är ju sånt här som bygger ett lag, vi blir starkare och starkare. Vi möter ett bra motstånd, släpper 31 bollar men reder ändå ut det just för att vi är trygga i oss själva, berömde Melchersson.