Fem dagar innan första världskriget bröt ut, sommaren år 1914, föddes Inga Söderin. Hon är uppvuxen i Skutskär utanför Gävle, men i hela sitt vuxna liv har hon bott i Bollnäs.
– Vi flyttade dit när min man fick jobb på Arbetsförmedlingen, och där bodde vi i 40 år, berättar Inga.
Hon har arbetat under en stor del av sitt liv, från tonår till pensionsålder. Som 15-åring började Inga jobba på Postverket.
– Jag räknade pengar bland annat. Det var inget ställe man satt och tuggade tuggummi på, men det var otroligt roligt.
Efter 35 år på Postverket bytte Inga jobb. När Svensk bilprovning för första gången slog upp sina portar i Gävle år 1963 fanns hon på plats.
– Från dag ett jobbade jag där. Jag var ensam kvinna bland massa karlar. Det var en märklig upplevelse, men fantastiskt kul.
Inga har upplevt två världskrig, månlandningen och rösträtt för kvinnor i Sverige. När hon tänker på hur samhället såg ut när hon var yngre, i jämförelse med hur det ser ut nu, säger Inga:
– Det var en stor brytpunkt när kvinnor började komma ut i arbetslivet, och ta plats. När jag var ung hade "fruntimmer" ingen talan. I dag studerar kvinnor och har höga poster med mycket ansvar. Det är otroligt.
I mitten av 50-talet tog Inga körkort – vilket ansågs kontroversiellt.
– En kväll kom jag hem och sa till min man att jag skulle ta körkort. Han undrade om jag inte var riktigt klok. Dagen efter åkte jag till Gävle och skrev in mig på körskolan. En kort tid senare hade jag körkortet.
Ingas man John gick bort 1992. I början på 2000-talet flyttade hon till Grönsaksvägen på Arnö i Nyköping.
– Två av mina barnbarn bodde här då, varav ett bor kvar. För att träffa människor gick jag till St Katarina kyrka. Sedan dess har jag gått dit varje vecka och har många vänner där.
Inga har levt ett aktivt liv med gymnastik, simning och dans.
– Fram till att jag var 92 år simmade jag en gång i veckan. Nu promenerar jag varje dag, och stickar och löser korsord.
I dag bor Inga på Riggargatans äldreboende i Nyköping. På 104-årsdagen ordnade hon kalas ute på altanen. Ingas två barn, tre barnbarn och barnbarnsbarn, samt vänner från kyrkan kom för att fira.
– Min farmor är fantastisk. Hon har alltid varit väldigt aktiv och lagat mat, huggit ved, bakat bullar och plockat blåbär. Farmor och farfar hade ett superförhållande, det var verkligen äkta kärlek, berättar barnbarnet Johanna Söderin.
Åldern reflekterar inte Inga över.
– Inte ett dugg faktiskt, men jag försöker hålla mig frisk och kry. Varje kväll går jag ut i korridoren och cyklar på min träningscykel i minst en kvart.
104-åringen ger inte upp i första taget. Under tio år kämpade Inga mot cancer. I dag är det ögonen som är lite problematiska.
– Annars mår jag bra. Jag är tacksam över att få vara klar i huvudet, det är min trygghet.