Jakobsson hade inlett JSM-serien i den trimmade tvåhjulsdrivna klassen bra i sin Toyota – och hade kunnat hänga på i den absoluta toppen om han hade behållit sin 25-poängare som låg på lut efter två specialsträckor av Rally Bilmetro.
– Det började bra, vi var tvåa både på ettan och tvåan och ledde totalt efter två specialsträckor. Allt funkade riktigt bra med samarbetet med codrivern. De har svårt att hänga med då in den farten. Bilen kändes lättkörd, inga problem alls, säger Pontus Jakobsson till SN-sporten på söndagen angående känslan på SS1 och SS2.
Då slutade det roliga på ett lika abrupt som otäckt sätt då ekipaget tappade kontrollen just när de 300 meter in på sträcka 3 flöt ut lite en högerkurva som ganska snabbt gick in i en vänsterböj.
– Vi kom tidigt ut i det lösa och ner i diket där det fanns en sten – ja, sedan började bilen rulla.
Pontus Jakobsson och assisterande föraren Martin Andersson från Götene MK var båda rejält mörbultade.
– Jag var rejält omtöcknad och hade ont i ryggen då i början så det blev ju ambulans till sjukhus. Men nu är jag hemma i Nyköping, vi blev utskrivna, röntgen, inga skador så kroppen mer än mjukdelar varav lite nerver som kommit i kläm var det värsta. Men vi kommer bli fullt återställda, inga problem.
Hur tänker du när du tappar kontrollen och bilen börjar rulla i hög fart?
– Man försöker bara hålla i sig allt vad man kan och hålla ihop armarna så man inte åker på ett benbrott, sedan var jag beredd på smällarna – men de två sista snurrarna hade rätt så hög lufthöjd – så det blev rejäla smällar när bilen dessutom landade rätt på vägen då, berättar Pontus.
Han är glad över att inte vara värre skadad.
– Ja, även om det är surt att det hände när vi ledde och att vi brände många SM-poäng så är det förstås nästan bara viktigt att vi båda klarade oss ifrån det här med att bli mörbultade. Bilar kan man köpa, säger Pontus.
Den är det också betydligt sämre med. Pontus Jakobsson kan troligen rädda det mesta av motorn men desto mera klart ingenting alls av karossen.
– Nej, skyddsburen är ju integrerad med karossen och allt är utdömt. Nu blir det till att bygga en ny kaross till den här motorn. Det är ingenting man gör själv men vi har två månader på oss att få den klar.
Då är det dags för den näst sista SM-deltävlingen, i Kolsva, innan mästerskapet avslutas i Linköping 8–9 september.
– Det är absolut ingen tvekan om att vi ska försöka ge det en chans nu när vi ändå ligger fyra. Hoppet finns ju fortfarande på en pallplats. Vi har ju så bra fart när det funkar. Då är det dumt att inte göra ett försök. Sedan måste ju både den ekonomiska biten och det tidsmässiga funka, men det ska gå på något sätt...