– Grattis på er järnbröllopsdag! säger grannarna och överlämnar en vacker blomsterbukett till paret Gustafsson som varit gifta i 70 år.
Efter lite småprat i hallen om kring varför det inte finns något vackrare namn för 70-åriga bröllopsjubilarer så slår vi oss ner vid köksbordet. Henry växte upp i en familj med 10 syskon utanför Eskilstuna. Birgit föddes i Stockholm men kom som 2-åring till en fosterfamilj i Öja. Under krigsåren var Henry rekryt vid kustartilleriet i Blekinge under fem års tid.
På frågan hur paret Gustafsson träffades och blev kära så blir de lite svävande i svaret.
– Vi kände varandra sedan tidigare men Henry följde mig hem en kväll. Där skedde vår första kyss, berättar Birgit som då var 17 år.
Under sommaren var de ett gäng unga som hängde lite varstans på landsbygden men på vintern var ungdomarna hänvisade till bion eller frikyrkans lokaler för att bara värma sig lite.
21 år gammal gifte sig Birgit 1 mars 1947 med sin Henry i hennes gamla konfirmationskyrka Öja. Det blev ett dubbelbröllop eftersom Henrys bror även passade på att gifta sig samtidigt. Bröllopsmiddagen hölls på Borgvik men vad det bjöds på minns ingen av dem idag.
Den lilla familjen utökades med de tre sönerna Bo, Ove och Mats. Under åren har de alla arbetat med lantbruk – spannmål, gödsvin och potatis. I drygt 30 år arrenderade de gården Lilla Skinnvalla i Björnlundatrakten som sonen Mats tagit över och utökat till 100 tunnland.
– Det var ju lite annorlunda förr utan den maskinpark som finns på gårdarna i dag.
Paret som minns tiden med fotogenlampan som enda ljus i hemmet har perspektiv. Avbytare fanns det inga men när pojkarna var äldre så åkte de på semester till Innsbruck i Österrike och undersköna Lofoten i Norge.
– Det var slitigt men man hjälptes åt. Jag minns när vi inte hade någon frys 1959 då Jarbells i Björnlunda var bussiga och lånade utrymme i deras frysbox, säger Henry som på sin fritid även varit intresserad av jakt.
– Men när barnen blev äldre så gick vi danskurser. Så ofta vi kunde dansade vi, bland annat till Gnesta-Kalles dragspel.
1991 flyttade paret in i det lilla radhuset i Gnesta där de trivts bra under åren som gått. Men de har återvänt till Lilla Skinnvalla då och då. En tid bodde de även i en husvagn vid gården där de även hade mindre odlingar för egenbruk. Men allt eftersom så har de fokuserat mer på möjligheterna hemma i Gnesta.
– Här har vi samlingslokal och slöjdlokal. Jag har varit en flitig användare av vävstolen och fram till i höstas spelade vi boule här utanför, konstaterar Birgit.
– Men i dag är det inte många kvar av oss som bodde här då vi flyttade in. Folk försvinner en efter en, säger Henry som fyller 99 år i maj.