– Den är faktiskt väldigt bra och den har funnits ända sedan semifinalsegern mot Arlanda.
Hur skulle du vilja beskriva säsongen fram tills nu?
– Både personligt och lagmässigt har det gått framåt. Med många nya i laget startade det lite trögt och det tog ett tag att hitta lagkänslan. Men efter förlusten mot Arlanda i gruppspelet började alla att tänka till. Att det kunde fortsätta så, för då skulle vi inte nå final. Den förlusten lockade fram lite extra "effort" hos oss, för vårt mål var guld och rent realistiskt skulle vi nå minst final.
Var det realistiskt då, tunn trupp och stor spelaromsättning?
– Vi har kämpat på, vi var bara 26 spelare i truppen när vi startade. Men vi har varit ett tajt gäng. Sedan har både Arlanda och Örebro varit två extremt svåra och tuffa lag att möta.
Och nu väntar Örebro i finalen – på Behrn Arena i Örebro. Hur blir den upplevelsen?
– Jag har sett på deras Facebooksida att de samlar till sig hemmastödet och självklart kan det påverka våra nya spelare som inte är vana vid det höga ljudet på matcherna. Men vi tror vi kommer kunna stänga ute det och i efterhand känna att det varit ascoolt.
Hur måste ni tänka rent taktiskt mot Örebro?
– De har en extremt stark offensiv linje och dessutom måste vår defensiva linje få stopp på Minmin Zhao som är ligans bästa runningback och sprungit in över 100 poäng.
Hur har din egen karriär fortsatt efter landslagsdebuten som ganska färsk spelare i höstas?
– Jag har haft lite problem med skador, framför allt knäna. Men det har börjat arta sig mer och mer. Under serien har jag suttit på bänken för att vila knäna i matcher vi varit i ledningen, och spara mig för att kunna spela mot Arlanda och Örebro där det behövts mer. Spelmässigt har jag utvecklats, rent tekniskt är det smågrejer som börjar bli rätt.