I USA demonstrerar nazister i Charlottesville och i Sverige ansöker NMR om demonstrationstillstånd på årets Bokmässa.
Högerextremismen frodas och judehat sprids inom Palestinarörelsen och inom muslimska samfund. Antisemitismen som torde ha begravts i förra seklets andra hälft, lever fortfarande. Majoriteten av den svenska befolkningen skulle aldrig få för sig att ens ta i ideologin med tång, men hatet mot judar är fortfarande ett växande problem i Sverige.
Senast i juli på en israelkritisk demonstration i Helsingborg sade en imam att judarna är svinens och apornas avkomma. I efterhand har uttalandet polisanmälts för att vara antisemitiskt och imamen menade att han talade i affekt. Talet var tänkt att vara riktat mot Israel och i stundens hetta blev det mer än bara israelkritik. Han ansåg dock att språkbruket var befogat, då "det var en naturlig reaktion på Israels handlingar" (SR, 15/8-17).
Organisationen bakom demonstrationen, Svensk-Palestinska centret i Helsingborg, har på sin Facebooksida spridit judehat i form av bilder och texter. Ett flertal medier har intervjuat föreningen och rapporteringen pekar på de antisemitiska inslagen. Svensk-Palestinska centret tycker däremot att journalisterna är hycklare som säger att centret sprider judehat. På föreningens hemsida skriver de själva att de endast sprider israelkritik. Till råga på allt beklagar de sig över att det “tydligen är yttrandefrihet att skriva illa om profeten Mohammed”, men inte när man kritiserar Israel. Av allt att döma verkar de inte vara kapabla att inse att judehat och israelkritik är två olika saker, likaså som att de gärna tycker om att praktisera båda.
Antisemitismen ökar i Sverige. I Brottsförebyggande rådets hatbrottsstatistik står det att hatbrotten med antisemitiska motiv har ökat mellan 2011 och 2015. År 2011 anmäldes 194 hatbrott, medan det 2015 anmäldes 277 stycken. Många svenska judar känner sig inte längre trygga i Sverige och en del flyttar till Israel för att slippa hot och hat. Det går inte att vara öppen med sin judiska tro utan att möta antisemitism (Sydsvenskan, 9/7-15).
I en liberal demokrati finns det ingen plats för rasism, antisemitism och misstro gentemot mot människors sexualitet eller religion. Det är inte anständigt ett samhälle som säger sig värna om mångfald, men samtidigt låter hatet växa mot en redan utsatt folkgrupp. Alla kan vi tala i affekt, men det ursäktar varken rasism eller judehat. Det är fritt fram att kritisera ett land, men när man kritiserar folket för att vara svinens avkommor är det inte längre ett sakligt argument. Det är hat, oavsett hur det bekläds.
Israelkritik har inom vissa kretsar tyvärr blivit en ursäkt för att vara antisemitisk. Det är olyckligt att en rörelse som säger sig kämpa för frihet, inkluderar hat i sin ideologi. Om det inte förändras riskerar den anti-israeliska rörelsen bli en metafor för allt annat än den demokrati de säger sig kämpa för.
Linnea Hylén