Ett av de stora eventen under semestern var det årliga djurparksbesöket på Kolmården. Det är något speciellt med att gå runt och kolla på exotiska djur som mest ligger och dåsar i skuggan, trötta av sol och trötta av att konstant bli utstirrade av ett stort antal homo sapiens.
Det nya för årets besök var sällskapet. Brorsdottern har nämligen vuxit till sig tillräckligt för att kunna titta på djuren och faktiskt få ut något av det. Men barn har ju som ni alla vet en rätt annorlunda referensram kring vad som är roligt och exalterande i livet. Hursomhelst, glada i hågen betalade vi varsitt inträde på X antal hundra kronor och förberedde oss på att brorsdottern skulle få minst en aha-upplevelse när hon fick se en noshörning live. (Jag tror ärligt dock att jag själv var den som var mest peppad.)
Noshörningen gick hem - i cirka 20 sekunder. Sen fick brorsdottern upp ögonen för något mycket mer exotiskt och spännande. Så fort hennes korta ben kunde röra sig rusade hon iväg med oss två vuxna efter. Sen satte hon sig i en rabatt och kastade täckbark för glatta livet. Sen avancerade hon och kastade lite grus.
Tror ärligt talat hon var den som var mest nöjd över djurparksbesöket.