Problemet är bara att jag får mindre tid på mig att komma upp med slutorden efter Erik Skoglunds insats – och intrycken efteråt natten till söndagen. Boxning är en sen historia. Det kan vara intervju 02 i ett omklädningsrum där man kan ta på den dämpade stämningen och atleter som kommer hem från dopningskontroller efter tre på natten.
Innan det här var det i stort sett ingen i boxningstokiga Storbritannien som visste om vem Erik Skoglund var mer än möjligen till namnet. Nu är han känd som killen som gjorde en helt jämn match mot deras kanske bästa och därmed världens vassaste supermellanviktare.
Det var så befriande att se Erik dominera även den sista presskonferensen genom att vara stor i förlusten, men även framkalla en skrattsalva som jag aldrig har sett vid en sådan här tillställning – varken på teve eller live. Kul att se de tidigare trätande promotorerna Kalle Sauerland och Eddie Hearn skratta som små barn, så det rann i ögonen.
Man kan lugnt säga att Erik Skoglund har höjt sitt marknadsvärde i England, men man kan också säga att det vore bra om nästa stormatch mot en britt kunde gå i Rosvalla – precis som den VM-titel som han blev rånad på mot Nathan Cleverly skulle ha gjort.
Man kan inte säga att Erik blev helt bortdömd. Där tycker jag att experterna i svenska tv-sändningen och även den charmigt spontana promotorn Nisse Sauerland drev i väg.
Det är, som jag ser det, 2–2 i ronder innan Erik Skoglund vinner femte SOLKLART, tar sjätte och sjunde innan det börjar bli lite mera tveksamt mot en skickligt avvaktande Callum Smith. Jag tycker i alla fall att Erik leder matchen innan Callum får in den höger som tvingar Nyköpingskillen att ta räkning i elfte ronden. Sedan vinner Erik tolfte knappt och…nu släntrar det in två Nyköpingsbor, som var i Echo arena, till gaten. De trodde att Skoglund definitivt skulle ha vunnit matchen om den hade gått i Nyköping.
Alltså, jag är inte helt säker, det handlar mera om att Storbritannien är en stormakt i boxningen och att en svensk uppstickare inte ska komma och få några jämna ronder alls. Det känns skrattretande att inte ge Skoglund mera än två utöver den solklara femte.
Men nu är det så här i bedömningssporter.
Jag köper den svenska fjärdedomaren Andreas Stenbergs bedömning: en ronds övervikt till Callum Smith för magkänslan sa att tåget gick med räkningen.
Det som känns extra jobbigt för Skoglund är inte bara att han missade chansen att ta tillvara på läget när Callum Smith var i kris och de svenska ropen var det enda som hördes i arenan. Han blev i våras rånad på överkomliga VM-titeln mot Nathan Cleverly, som hade fått Rosvalla att koka.
Fast det här var kvällen som Nyköpings kommunalråd Urban Granström i stället åkte till Liverpool för att följa stadens son.
Det var en GRYM boxningsmatch!