Det var en rejäl skara med barnfamiljer som hittat till Kristianstad Arena där det framgångsrika handbollslaget IFK Kristianstad vanligtvis huserar. Nu var det dock inte bollsport som lockade. Det var snarare glitter och dansanta moves, iallafall om man får tro den yngre publiken som stundtals hade rejält svårt att sitta ner utan tappert ställde sig upp gång och på gång för att dansa loss.
Tråkigt nog måste man nog erkänna att Melodifestivalen är i första hand en tv-produktion, trots alla biljetter som säljs och all uppståndelse runt omkring. Det är svårt att inte tycka synd om de som köpt parkettplats för 600 kronor per plats när flera av artistnumrerna består av att stå vänd i från publiken och sjungandes in i kameran (antagligen för att få publiken i bakgrunden som fond). För att i nästa stund när artisten äntligen vänder sig om så blir den skymd av en kran med kamera som likt en långhalsad dinosaurie sveper över publikhavet eller någon av alla de extremt kvicka men väldigt långa kameramännen. En liten knatte som är kort i rocken har inte många möjligheter att få se sin favoritartist i de lägena. Det är en himla tur att alla de tv-skärmar som finns är uppsatta i arenan.
Det är en häftig produktion, det går inte att sticka under stolen med. Det finns enorma resurser. Man kan konstatera att det nog finns få ljusshower och pyroteknik som är tillgängliga för barnfamiljer på vettiga tider i samma klass.
Det är nog ballt att få gå på något liknande när man är barn, men i ärlighetens namn, man kan nog skapa en bra mycket bättre barnanpassad mellofest hemma för 600 kronor. Dessutom har man då chans att få se hur artisterna faktiskt ser ut.