Asylpolitiken ska kombinera humanism med ordning och reda. Det är med dessa ord som Centerpartiet i förra veckan förflyttade fokus till en framtid där en allt större andel av flyktingmigrationen till Sverige sker via FN:s flyktingkvoter. Allt mindre kommer att ske via asylansökningar vid den egna gränsen. Det är lätt att säga och argumentera för, men kräver ett antal mer eller mindre svåra beslut.
Flyktingströmmarna från kriget i Syrien och Irak har påverkat samtliga riksdagspartier, vissa mer än andra. Hårda tag har gått före det humana. I krocken mellan principer och volymer är det principerna som har ruckats på. I mitt Sverige bygger vi inga murar, lovade statsminister Stefan Löfven (S), en kort tid senare var murarna ett faktum.
Det svenska mottagningssystemet pallade helt enkelt inte för trycket. Kostnaderna drog iväg. Myndigheterna larmade. Regeringen drog i bromsen, följt av blocköverskridande uppgörelser och hårdare gränskontroller.
Det kom till ett pris. Inte minst märks detta i hur synen på ensamkommande unga från Afghanistan har förändrats över tid. Många frivilliga krafter har gjort stora humanitära insatser, men när systemen krisade då kunde inte enskildas goda ambitioner och stora hjärtan ersätta.
65 miljoner människor beräknas vara på flykt i världen. Det är inte givet att det är de mest utsatta som får sin sak prövad i Sverige. Det handlar ju om att först ta sig hit – ofta är detta en lång resa utanför lagens gränser, något som göder en organiserad brottslighet som inte bryr sig om vilka som går under längs vägen.
Det är politikernas ansvar att förändra den bilden. I Centerns asylpolitiska prioriteringar, som blev tydligare på stämman i Malmö, ingår att offentliga resurser i första hand ska läggas på att ta emot kvotflyktingar via FN:s flyktingorgan UNHCR. Antalet asylsökande som smugglas hit och söker asyl vid gränsen ska minska. Hellre än högre murar behöver de lagliga vägarna att söka asyl därför bli fler. Det ska bli lättare att komma hit från flyktingläger på ett ordnat sätt. Drivkrafterna att ta hjälp av flyktingsmugglare till svenska gränsen måste kraftigt försvagas.
Krisen inom asylpolitiken kom inte bara för att myndigheterna inte mäktade med ökningen av asylsökande vid landets gränser, utan också av samhällsekonomiska skäl. Kostnaderna för mottagandets alla led måste generellt sett bli lägre om systemen ska bli hållbara över tid. Därför måste möjligheterna till snabbare integration och egen försörjning för den som kommer hit, förbättras radikalt jämfört med i dag. Då krävs reformer på arbets- och bostadsmarknad, samt en klokare utbildnings- och näringspolitik.
De skyddsbehövande som kommer via flyktingkvoten ska mötas av permanenta uppehållstillstånd och ”god tillgång till välfärd”, menar Centern. Det mer beska i budskapet är att tillgången till välfärdssystemen för den som söker asyl på annat sätt ska vara begränsad. Ingen kan lova allt åt alla.