Det är inte lätt att vara Moderatledare när motvinden närmar sig orkanstyrka. Än så länge är det enbart stormbyar, men Anna Kinberg Batras ledarstab har ett massivt krisläge. Antalet distrikt som vill byta ledning blir fler, men utan att det är tydligt vilka delar av hennes politiska budskap som det är fel på. Kanske för att distrikten inte skulle kunna enas lika lätt om de sakpolitiska felkällorna till opinionsläget, och vad som bör levereras i stället.
Det gör att hennes sakpolitiska utspel, som onsdagens besked om ny försvarspolitik, lätt faller ohörda. Upproret mot Moderatledaren har dessutom sitt centrum på hennes hemmaplan, i huvudstaden och Mellansverige. Det handlar om ett antal starka Moderatfästen och missnöjet är stort, brett och till brädden fullt av frustration.
Hon når inte ut, säger Moderaterna i Örebro län. Förtroendet är förbrukat, säger Sörmlandsmoderaterna. En tredjedel av länsförbunden har nu krävt hennes avgång. Det är inte över för Kinberg Batra, men det är riktigt illa. Ju längre debatten håller i sig om hennes partiledarskap desto närmare slutpunkten kommer hon, utrymmet för sakpolitik blir till slut noll.
Moderaterna attackerar ledarskapsfrågan som en bolagsstämma bedömer sin verkställande ledning. Om inte siffrorna håller, då får chefen gå. Först ska länsförbunden bestämma sig om det ska röstas om detta, därefter kommer frågan om vem som ska ta över. Eventuella produkt- och budskapsförändringar kommer i nästa steg.
Alla partier har egenheter, men det verkar som att vi betraktar ett Moderaterna som inte riktigt vet hur de ska vända sig eller vad de ska göra, mer än att det mesta känns fel som läget är. Då är det lätt att skylla allt ont på högsta hönset. Särskilt om det rent krasst finns fog för en del av kritiken mot ledarskapets framtoning och vägval.
Utrymmet för djupare analyser är begränsat, dessutom är det bara ett år till nästa val. Tajmningen är strategiskt sett allt annat än strålande, mer än för regeringen som nu slipper prata om Transportstyrelsen och det säkerhetspolitiska haveriet på ett tag. För en partiledare som ställs inför kritiken att det inte är dina budskap utan hur du är som ses som svagheten, är det oerhört svårt att hitta en konstruktiv väg ur.
Samtidigt som Moderaternas kris bullrade på i nyhetsflödet, höll Allianskollegan och Centerledaren Annie Lööf sitt traditionella sommartal. Där lyfte hon behovet av en nationell satsning på barn- och ungdomspsykiatri, ett större fokus på nära och tillgänglig vård. Det är sakfrågor där hennes parti har all anledning att ta ett större utrymme i anspråk – och hon har ett rejält förtroendekapital att luta sig mot.
Lööf har samtidigt all anledning att känna oro över Moderatledarens situation. Hela fyrpartisamarbetet inom Alliansen påfrestas. Om Kinberg Batra tvingas gå, är den och det som kommer henne efter inriktat på en starkare Alliansgemenskap – eller svagare?