I dagarna lämnade regeringens utredare gällande föräldraförsäkringen över sitt betänkande till socialminister Annika Strandhäll (S). Den stora nyheten i utredningen var förslaget om att öronmärka ytterligare dagar till vardera föräldern. Utredningen förslår en ökning till 151 dagar jämfört med de 90 dagar till respektive förälder som gäller i dag.
Historiskt så är det att öronmärkta dagar och månader har haft den stora effekten när det kommer till ett mer jämställt uttag av föräldradagar, men utredningen föreslår en markant ökning, från dagens 37,5 procent till 66 procent. För inte alltför länge sedan beslutade riksdagen om att öronmärka ytterligare en månad, därför ligger nivån i dag på tre månader och inte två. Även om jämställdhet knappast kan vänta och att öronmärkta dagar visat sig vara effektivt bör regeringen först utvärdera hur förändringen till tre månader har påverkat uttaget, innan man rusar vidare med ännu flera månader.
Den pekande statliga handen är alltid ett bekymmer. Statens kunskaper om familjers förutsättningar och möjliga livsval är grunda, men å andra sidan är det skattebetalarnas pengar. Problemet med Sveriges föräldraförsäkring är dock inte att föräldrarna inte delar 100 procent jämnt på dagarna. Huvudproblemet är att svenska föräldrar spar på föräldraledighetstiden så långt som det är möjligt, där oftast kvinnor plockar ut dagarna under ett flertal år. Det missgynnar löneutveckling och karriär, i förlängningen också pensionssparandet. Politikerna behöver se över hur vi formar en föräldraledighet som ger bästa möjliga förutsättningar för barnet, utan att försvåra någon av föräldrarnas förutsättningar på arbetsmarknaden.
Utredningen innehåller en del välkomna förslag som skulle kunna leda till vad de kallar en ”mer modern föräldraförsäkring”. Där man inte bara utreder hur föräldraförsäkringen kan bli mer jämställd, utan även hur den bäst kan anpassas till olika familjekonstellationer och förenklar regelverket. Ett utredningsförslag är att föräldradagarna bara ska kunna tas ut till dess att barnet fyller tio år, i stället för dagens tolv år. Det ska dessutom bli lättare att lämna över föräldradagar till andra, både till en sambo och till andra som exempelvis mor- och farföräldrar.
Med de föreslagna reformerna kan inte föräldrar spara på dagar till dess att barnet knappast är i behov av en hemmavarande förälder. De föräldrar som vill kan dessutom låta en släkting vara hemma med barnet om det behövs, i stället för att själva vara borta från arbetsmarknaden under en längre tid. Regeringen bör därför utvärdera hur dessa nya reformer kan påverka uttaget av dagar mellan föräldrar – innan man rusar vidare med fler öronmärkta månader.
Det är nyttigt att fundera över andra vägar mot jämställdhetsmålen utan att slentrianmässigt gapa efter mer kvotering.
Elin Larsson