Valet 2018 närmar sig. Med det börjar väljarnas viktigaste frågor segla upp på agendan. Enligt den senaste mätningen från Ipsos är vårdfrågan den viktigaste väljarfrågan och när vallöften åter igen börjar hagla, med miljonsatsningar åt alla håll, är det viktigt med en debatt som fokuserar på nya förslag till lösningar hellre än gamla ineffektiva miljardsatsningar.
Socialdemokraterna har gått ut med utlovade miljoner för att korta ned köer, främst inom cancervården. För många väljare är minnet kanske kort, men även i förra valet gick Socialdemokraterna ut och lovade en garanterad vård inom fyra veckor för cancerpatienter. Det är viktiga löften, men då Socialdemokraterna har haft fyra år på sig i regeringsställning samt oändligt många fler år ute i de landsting och regioner där man styr att förbättra sjukvården blir dylika utspel mer luft än verkstad. Svensk sjukvård behöver reformer och svaret är inte mer av socialdemokratisk standardpolitik.
Att lägga allt fokus på miljardrullningen vid Nya Karolinska i Alliansstyrda Stockholms län och återigen utlova kömiljoner och cancermiljoner samtidigt som man går hårt åt privata utförare kommer inte att förbättra sjukvården nämnvärt. Det är snarare ett sätt att flytta fokus från eget misslyckande och det faktum att välfärden, som har varit Socialdemokraternas trumfkort, är något man tappar förtroende inom.
2014 var det 38 procent som lände tilltro till hur Socialdemokraterna skötte vårdfrågan. 2018 är den siffran nere på 23 procent. Desperationen märks.
Svensk sjukvård behöver ökat samarbete mellan landsting och regioner. Det ska vara lätt att få vård, oavsett om man exempelvis bor eller bara jobbar där man söker vård. Stelheten i landstings- och regionsuppdelningen drabbar de som väljer att pendla till jobbet i ett annat län, och bokar en läkartid på lunchen i stället för att ta det i det län där man är skriven. Där behövs även bättre journalutbyten mellan landsting och regioner, så att den läkare man uppsöker snabbt får en lättöverskådlig bild över patientens historik. Det behövs dessutom ännu fler satsningar på fler mindre mottagningar, gärna privatdrivna, så att vården kan vara tillgänglig i hela landet.
De privata utförarna som gör ett bra jobb, har kortare väntetider och i många fall har högre förtroende än de mottagningar som är landstings- och regiondrivna ska inte behöva oroa sig för om deras verksamhet ska få finnas kvar beroende på vilket parti som styr. Som patient måste man få möjlighet att välja var man vill söka vård, och hos vem. Att välkomna fler utförare är ett ypperligt sätt att minska köerna utan att behöva satsa extra miljoner och även ett sätt att erbjuda en mer tillgänglig vård på de platser som inte är storstäder med ett flertal stora sjukhus på nära håll.
Taktiskt sett kan vara smart att flytta fokus från egna misslyckanden inför ett val, men det är i längden dumt att ignorera eller prata bort vårdproblemen i de län och regioner där man styr.
Elin Larsson