– Jag tycker om att äta och äter gärna, men jag åt vid fel tillfällen och fel kost. Men nu har jag lärt mig min läxa så nu gör jag många matlådor och bunkrar upp med olika mellanmål, säger Lina Dolk, som för ett par veckor sedan förmedlade om yrsel och magont på sin populära bloggsida.
– Men det är typiskt, jag som är så noga med mina hästars hälsa, glömmer min egen.
Och livet har strulat till sig på andra fronter också.
För ett tag sedan köpte hon Danza Kuduro, Kurre kallad i stallet, från Tyskland. Det var hennes första egna häst, köpt för egna pengar efter att hon sålt sin youngriderhäst, och tänkt som hennes nya storhäst efter "gamlingarna" Biggles och Dokki (Languedoc).
Men den drömmen verkar nu inte bli av.
– Just nu går han bara i hagen. Man vet inte så mycket om hans sjukdom mer än att han har problem med nervsystemet. Så fort man sitter upp på honom blir han stressad och rädd så jag vet inte hur det blir med ridningen, säger Lina.
Dressyrryttaren från Sparreholm gillar verkligen sin unghäst och vill inte att han ska lida, samtidigt var det inte den här hästen hon trodde att hon köpt för fler hundra tusen kronor.
– Och en häst som går i hagen kostar också. Jag tror att alla gör en sådan här affär någon gång i livet och det var nog inte min sista heller, säger hon.
Kunde ni ha gjort något annorlunda när ni köpte honom?
– Vi trodde vi gick enligt skolboken.
Det vill säga besiktade och röntgade honom. Inget av hans sjukdom kom dock fram i det läget och Lina tror heller inte att ägarna riktigt visste att han hade problem. Vad som kommer att hända nu vet inte Lina, men hon hoppas att det löser sig och det snart.
– Just nu har vi en häst som befinner sig mellan säljare och köpare och det känns inte bra.
Samtidigt som hon har problem med sig själv och Kurre går de andra hästarna som tåget. Vid helgens tävlingar på Strömholm, som ingick i dressyrtouren Lövsta Future Challenge, fick hon fyra placeringar med tre hästar.
Gladast är hon faktiskt över det "sämsta" resultatet, det med det gråa stoet Lazzie.
– Jag har alltid vetat att hon är en talang, hon har kapacitet och har lätt för sig och så men är ung. Och nu i helgen var det en nationelltävling och ett maffigare startfält än i de unghästklasser hon ställt upp i tidigare, men jag är nöjd över hennes insats och hennes placering.
Det blev en fjärdeplats i S:t George med 68,9 procent, i samma klass slutade Lina på andraplats med Dokki. De fick 70,44 procent. Biggles och Lina blev sedan trea i küren (72,5) och tvåa i intermediaire 2 (69,9).
– Det känns som om jag utvecklats mycket de senaste åren och det verkar ha smittat av sig på hästarna, säger hon med ett skratt
Jag såg att du till och med tyckte att Biggles fick lite för lite poäng?
– Ja, han gör ju sin grej så det finns inte så mycket att dra av på, samtidigt är det domaren som dömer.
Är det så att domarna fokuserar mer på dig som har två så fina hästar i stallet nu?
– Domarna ska vara så pass proffsiga att de inte ska tänka på sådana saker, jag tycker att det är lite roligare att tävla utomlands eftersom jag kan vara mer anonym där. Men de svenska domarna är bra de också.
Nästa gång det kan bli fråga om internationell start är i slutet av april i Danmark. Helgen innan är det dock ytterligare en kvaltävling till Lövsta Future Challenge, den här gången i Lidköping. Tanken är att hela teamet ska åka, men Lazzie skadade sig när hon stormade in i sin box för att nå sin mat.
– Ja det är typiskt när man har hästar. Men hon är sydd och mår bra så vi får se, säger Lina Dolk.