– Det känns väldigt tungt att julafton är på en måndag i år. Men nu när kroppen håller ihop finns det inga genvägar mot EM. Jag kommer att köra de två passen som jag har inplanerat på måndagar och så får jag försöka få ihop det där med julfirandet ändå, säger Hampus Lithén.
Det är inte direkt glamouröst att vara tyngdlyftare. Förbundsledningen kallade fyra av landets bästa tyngdlyftare med ledare för att härda dem i Frankfurt an der Oder, som gränsar till Polen i forna Östtyskland.
– Det var mycket betong, rostigt och kargt...men ett JÄTTEBRA läger tillsammans med några tyska lyftare som bor och tränar där, förklarar Lithén.
Vad fick du ut av lägret?
– Bara att köra två pass om dagen torsdag–torsdag ger ju mycket. Sedan är det kul att träna med landslaget och nu även snacka med tyska lyftare och ledare. Det är väldigt bra att få andra ögon att titta på min lyftning – som ser även sådant som man inte tänker på när jag bara kör på. Sedan var det förstås lite svårt att prata direkt med deras ledare ibland, att bena ut snabb tyska – men de yngre lyftarna kunde ju engelska så det funkade ju att tolka.
Det var mest i ryckmomentet – där det finns mest att ta på tekniskt och gentemot konkurrenterna – som Hampus fick ny input och därmed rätt stor inspiration.
– Ja, jag fick mycket hjälp och styrning just i ryck. Kul och givande! Sedan behövs det mer än att bara knäcka koden. Men jag är på väg och vet exakt vad jag behöver jobba på, säger Trosa Atletik-lyftaren.
Går det att förklara det viktigaste detaljen för folk som inte sysslar med tyngdlyftning?
– Jag behöver bli snabbare i överkroppen. De tyckte att jag har bra kraft från benen, men efter klippet tenderar jag att bli lite avslagen. Det är då jag tappar grejorna framåt.
Lithén har tagit 151 kilo på tävling, vilket inte skulle räcka långt på EM i Georgien i början av april.
– Nej, och då måste jag upp i nivå även på träning. Det där slutklippet tränar man inte speciellt bra om man rycker 110 som mest på träningarna – man måste upp på 130–135. Det är först då man kan nöta på svagheterna och det kan hända grejor.
Sedan måste Lithén förstås helst upp lite även i stöt.
– Men där är jag inte orolig. Det kommer att hända. Det gäller bara att bli starkare – och det blir jag hela tiden.
Hur gick det på den lokala tävlingen nere i Frankfurt?
– Det kändes bra. Förberedelserna blev ett tufft pass när vi kom ner på torsdagskvällen och så två pass även på fredagen innan den lokala tävlingen var på kvällen – så man kan ju inte direkt säga att jag var toppad.
Är det inte farligt för kroppen att tävla när man är så sliten?
– Nja, hade jag gått upp tio kilo till hade det varit det, men nu handlade det bara om att lyfta igenom vikter som man kan vinna SM på men inte mera.
Lithén fixade 185 kilo i stöt – kontrollerat och utan att behöva ta ut det där sista. Så här säger Hampus om de 141 kilo som han dessförinnan levererade i ryck:
– Det gick väldigt lätt, rätt mycket mer att ta av – även med de här förberedelserna.
Men inget du vill visa upp som slutresultat på ett EM direkt va?
– Nej det är också vikter som jag bara ska klara, en transport. Men till hemmatävlingen i Trosa den 2 februari blir det maxlyft för där har förbundet en sista koll, så jag ligger bra till inför EM.
Vad innebär det?
– Jag måste visa lite grann, så de också får känslan att jag kan lyfta mera. Runt 345–350 bör räcka, men skulle jag var i form går jag för 204 kilo i stöt som är det svenska rekordet nu när de har ändrat i reglerna och min viktklass är plus 109 kilo.
Till sist den viktigaste frågan: hur mår din skadedrabbade kropp efter ett tufft läger inklusive en tävling?
– Axeln har ju varit det jag har jobbat mycket med rehab för nu senast och den känns väldigt bra. Armbågen är lugn. Ryggen...ganska lugn. Bara jag tränar, sover och äter bra framöver ska det här bli bra.