Susanne Ljungskog dyker mellan Team Skyblues större arrangemang rätt ofta upp spontant i sörmländska smålopp. Nu fastnade en dubbel världsmästare på bild i Yngaren runt i slakmotan efter Fada.
– Jag ÄLSKAR att cykla, sedan är det ju nära till hemmet i Nykvarn. Jag har nytt jobb och har inte hunnit träna så mycket under våren så jag tyckte att det var bra med en liten genomkörare inför Tjej- och Halvvättern, säger Susanne Ljungskog efter målgång.
– Jag ville köra 15 egentligen men han som jag körde med var inne på tio – och när det var som jobbigast i värmen kom faktiskt tanken att jag är glad att jag inte valde den längsta, fortsätter Susanne och ler i solskenet och den avslappnade stämningen i gräset när allt fler av de drygt 170 cyklisterna droppade in till målet Svalstaskolan.
Det blev lite extra energiuttag på slutet också – för vissa saker går aldrig att ta ur en före detta världsstjärna i en konditionsidrott.
– Vi var tre som stannade vid den sista vätskekontrollen. Men det gjorde inte de andra – och då tänkte vi att vi bara skulle i fatt, skrattar Susanne.
Sedan kommer det lite hjärtliga gliringar om att stå över förningar och sådant – lurpassandet som var en stor del bakom ett av de bägge VM-gulden.
– Det är mycket taktik i cykel, säger Susanne pillemariskt.
Man tänker annars när du satt på cykelsadeln upp emot åtta timmar under grundträningen alla år som proffs att det kunde vara skönt att slippa cykellopp?
– Men så här är det ju bara på skoj. Det är absolut aldrig tävling när jag är ute och cyklas nu för tiden. Att cykla är faktiskt fortfarande det bästa som finns...ja, det är väldigt roligt i alla fall. Jag slutade inte 2010 för att jag var trött på att cykla, utan för att jag inte hade den där sista viljan att vinna längre.
En enorm batalj i Peking blev det sista försöket att bärga ett OS-guld.
– Jag gick med i alla attacker och kände mig så het, men det blev skit för egen del till sist ändå – men bra för Emma (Johansson, som tog silver) i stället.
Det var en del upprivna sår i asfalten på långa rundan efter pågående beläggningsarbete, men på tian hade oljegruset hunnit sätta sig.
– Det var absolut ingen fara. Lagom kuperat och lite mysiga vägpartier blandad med stora, en perfekt mix, säger Susanne.
Torbjörn Svensk, till vardags orienterare i OK Hällen, fanns med i runt Susanne Ljungskog i en väl fungerande klunga.
– Det var häftigt! Jag är ju nästan nybörjare när det gäller det här med cykel, så det var kul att se och lära lite av Ljungskog – och åka i ett gäng på det här sättet.
Nu har Torbjörn Svensk gnetat på några år, ska trappa upp genomkörarna inför Vätternrundan med Siljan runt på 16 mil.
– Fötter och annat börjar ta slut. Cykel är en skonsam sport på många sätt, säger Torbjörn.
– Nu kändes det ju inte så just i dag, inflikar Hällens ordförande Mikael Larsson –som lång med i samma klunga i åtta av de tio milen.
De hade lite olika versioner på hur vinden hade legat på, beror ofta på antalet mil i benen.
– Men att cykla hem till Oxelösund nu känns väl lite sådär...