På lördagsförmiddagen ringde ordinariemålvakten Sabina Persson och sa att hon inte kunde stå i matchen på grund av en krånglande axel, in slängdes i stället en taggad Alva Sonander.
– Jag hade sett fram emot matchen. Det är ändå Brommapojkarna, säger Alva.
Hon kommer linkande in på planen efter pausen. Det vänstra knät är kraftigt bandagerat.
I den 25:e minuten gick hon nämligen ut för att greppa bollen samtidigt som en BP-anfallare var på väg framåt. De möttes knä mot knä och det dröjde bra länge innan Alva reste på sig. Hon slapp i varje fall lämna arenan på bår.
– Typiskt! Jag har ju precis kommit tillbaka från en fingerskada. Det var första matchen på sex veckor, säger hon.
Leendet finns där dock och Alva är övertygad om att hon ska kunna stå i nästa match.
– Det gör ju ont just nu men jag hoppas att det bara är en smäll på muskelfästet.
Med ställningen 0–2 i baken fick försvararen Hanna Friberg ställa sig i målet i stället.
– Jag har inte stått där sedan jag var i OIK och då var jag ganska liten, berättar hon efteråt.
Fem mål släppte hon in, men hyllas ändå för sin insats av sina klubbkompisar.
– Du är en hjälte, är det något som utbrister medan BP firar med Pommacsprut bara några meter därifrån. Seriesegern var ju deras efter 8–0 mot IFK.
Och mot slutet fick Hanna stoppa på några bollar ganska proffsigt.
– Tycker du, tack. De var skitsvåra att möta. Det var skott upp i krysset och allt, säger hon och skrattar.
IFK hade egentligen inte en enda chans framåt förrän precis i slutet av matchen när BP börja tänka mer på segerfesten. Men Edvina Jonsson Lundmarks anfall slutade hos målvakten.