Jag tror att jag varit tydlig med att jag tycker att det är märkligt att miljöboven flyget alltid kommer undan och hade egentligen inte tänkt skriva ännu en krönika på ämnet. Men eftersom jag fick så mycket positiv respons efter den senaste och dessutom en av mejlskrivarna tog upp en sak som stör mig som journalist kan jag inte hålla mig från att löpa linan ut.
"Det måste ju vara en smula konstigt att skriva om flygets klimatpåverkan i en tidning som varje vecka har reportage om resor till länder som oftast kräver flygresor." Jo det är det faktiskt. Resereportage är inte på något sätt unikt för SN, alla dagstidningar har det och ibland i hela bilagor. Det som är verkligt märkligt är att resereportage, som oftast är svåra att särskilja från reklamtexter, helt frångår de regler som gäller för övrig journalistik. Regel nummer ett: Låt alltid båda sidor komma till tals. Visa för- och nackdelar, tala både med förespråkare och kritiker.
Resereportage handlar om hur det är att vara på den exotiska platsen, inte om hur en tar sig dit, annat än hur det ska gå till på billigaste eller snabbaste sättet. Sällan syns minsta lilla faktaruta om flygets klimatpåverkan eller råd om hur en kan klimatkompensera för sin flygresa. Det har ofta förvånat mig att människor som sopsorterar och för övrigt är noga med att göra klimatsmarta val, utan att tänka två gånger gärna beger sig till Indien eller Bali på retreat eller yogakurs. Det är nästan lika motsägelsefullt som att diktaturer som Thailand och Turkiet blivit familjesemesterparadis. Och att unga fortfarande ser en jordenruntresa med tio flygstopp som en självklar del i sin personliga utveckling.
Men kanske är det inte så konstigt ändå, när tredje statsmakten, som ska granska och upplysa, själv väljer att vara tyst. För ingen vill ha dåligt samvete på den efterlängtade semestern. Inte ens journalister.