Anna Staflund, enda damspelare i Brios premiärlag (Minna Uitto reserv), hade svårt att dölja besvikelsen efteråt.
– Det känns tungt. Inte nog att med att man är genomförkyld också, sa hon smått galghumoristiskt.
En poäng på förhand mot AIK, som brukar ha ambitioner om toppstrid, hade nog Brio tagit. Nu såg det länge och väl ut som att det skulle bli både en och två. Hemmalaget radade upp tre raka 3–2-serier och satte sig på så vis i ett gynnsamt utgångsläge inför den avslutande.
– Men vi lyckades inte hålla ihop det hela vägen, konstaterade Anna.
Hon upplevde att gästerna hade en skarpare förmåga att läsa in sig på oljeprofilen när det väl skulle till att avgöras. Profilen i sig är ny för säsongen vad gäller Brios hemmagolv.
– Det torkade upp i slutet vilket de (AIK) kunde lösa bättre. Jag själv gjorde för lite förflyttningar mot vad jag borde ha gjort, sa Anna självkritiskt.
Det var under de allra sista slagen som AIK kunde komma ikapp. Att de berömda små marginalerna gjorde sig påminda skvallrar inte minst kägelpoängen om – en futtig poäng skiljde lagen åt där (se faktaruta nedan).
– Men jag trodde att det skulle bli högre siffror med den här profilen.
Brio tappade två banpoäng på sluttampen, hade de bara ordnat en av dessa så hade premiärsegern varit i hamn. Kommande helg, lördag, möts lagen igen och då på AIK:s hemmaplan. Revanschbegär och en och annan läropeng när det gäller att stänga igen på slutet lär finns med i Briobagaget på vägen dit.
– De (AIK) hintade om att det skulle bli långolja då, den längsta banprofilen. Så det kommer bli tufft och något vi får träna på nu i veckan, avslutade en revanschsugen Anna Staflund.