Mozarts diagonala passning till Markus Berg skar som en varm kniv genom smör för att vara lite filosofisk. Han har rejält bra handleder Markus Andersson.
Just här i den andra perioden hade Gripens kraftanfallare tacklat Lindenspelarna lagom möra under ett par minuter.
Mitt i den röran såg Mozart en passningsväg som ingen annan hade koll på, jo Berg förstås som åkte på allt. Pucken hade en bana som en ledad vobbler genom en vassrugge om man i stället halar fram sportfisketermer. Det var inte mycket plats för den där pucken att hitta fram mellan bortalagets defensiva pjäser.
Men väl framme vid Berg var det nästan öppet mål – bara att skyffla in. För Markus Berg var plötsligt så het. Honom hade Linden behövt sortera bort bättre, rätt tuff och gott om rutin – men inte massor med kilon.
Nu pågick Bergs glödheta match ända tills han själv snodde pucken, lurade ner Jesper Boklund som till sist tog plats i bortakassen. Och så en backhand under honom i EXAKT rätt ögonblick. Bara att vispa till och inte tänka när man är så het som Berg var under detta Sörmlandsderby.
Just Berg har varit lite blek i offensiven ett tag nu efter att ha bytt miljö från Ivarssonfemman till Adam Thims enhet. Men på fredagskvällen var det brunkarhockey och adrenalin som segrade.
Plus Mozarts teknik då. Plötsligt var det glöd även i Örebrosnitsarens ibland lite loja ögon efter varje byte. När de andra började åka skridskor och tacklas blev det utrymme för herr Andersson, som faktiskt toppade grundseriens poängliga efter tio omgångar innan alla ljumsk- och ryggskador började avlösa varandra.
Linden har skickliga spelare som Jesper Lind och Johan Cederberg, men mot hemmalagets fysik räckte det inte ens fast hemmalaget gav bort alldeles för många puckar i egen zon. Det senare måste Gripen lägga av med redan tills på söndag, annars är det gjuten förlust i Tyresö mot Hanviken på söndag. Det där läser Bobo Simensens stabila defensiva bygge sönder.
Men det fysiska spelet i period två och tre i allmänhet och djupt nere i motståndarnas zon i synnerhet är ingredienser som talar för Gripen under resten av kvalserien. Vågar man blåsa på i tre perioder i Tyresö så faller Simensens offensivt sett inte alls sylvassa mannar där man dessutom har ersatt alltvåans bästa målvakt med en likvärdig – som har varit snäppet sämre i att vinna matcher i Marcus Due-Boje. Ansträngt. Två förluster för Tyresö innebär kniven mot strupen på söndag.
Skulle Nyköpingslaget kunna sno åt sig en seger då och även ta Tumba hemma nästa onsdag vilket känns klart möjligt...ser det BRA ut inför en andra halva som innehåller tre påtagligt svåra bortamatcher.
Tre kedjor som skapar mycket framåt och så den fjärde som går in och gnuggar och tacklas och så duktige tvåvägsbacken Freddie Byström på väg tillbaka...mm, det finns en del som talar för att de ska klara det.
MEN jag säger det igen: misstagen och det tafatta spelet i egen zon måste upp ett snäpp, annars kan det lika gärna bli två nollor som sex poäng i avslutningen.
Sådant är lätt att glömma med 15–6 i skott i sista perioden och när nästan alla av de 1400 i stora Rosvallahallen reste sig upp och applåderade ner sista halvminuten. Det var hyfsat tryck fast Gripen nu spelar i stora hallen – men det blir inte lika intensivt som i den sunkiga lilla med det låga taket. Men nu verkar det ju vara bestämt med stora hallen och flera Gripenspelare ser ut att gilla läget . . .