Klara har alltid velat bli bonde, precis som sin far och sin farfar och farfarsfar före det.
– Jag har sprungit ned till ladugården sedan jag kunde gå, säger hon och ler.
2015 tog hon över gården Rottninge mellan Stigtomta och Vrena vid Hallbosjöns strand och nu driver hon jordbruket tillsammans med sin pappa Klas.
Klara älskar livet på landet och att vara sin egen. Men hon är också något så ovanligt som en lantbrukare som är morgontrött.
– Jag hatar att gå upp tidigt på morgonen. Det är tur att jag inte har mjölkkor, säger hon och skrattar.
Men jobbet är oregelbundet och de bofasta fyrbenta hyresgästerna kan kräva assistans dygnet runt om det är så.
Den torra sommaren har ställt till med extra problem. Inte nog med att Klara och sambon Mats Axelsson fick hoppa över den årliga semestern, – ”brukar klämma in en vecka i pauserna mellan sådd och skörd” – plötsligt verkade det bli akut brist på foder i hela Sverige också.
– Nu känns det bättre, men det känns inte säkert än. Om jag bara ska fodra med ensilage så saknar jag en fjärdedel, säger Klara och fortsätter.
– Jag har köpt extrahalm så jag tror att jag kommer att få ihop det med det ensilage som fortfarande inte är skördat, men ska jag ge korna halm så måste jag ge dem extra kraftfoder i stället.
I extremtider så ställer dock lantbrukarna upp för varandra. Det har märkts inte minst i år enligt Klara.
– Jag vill verkligen tacka mina grannar och markägare som jag arrenderar beten av. De har ställt upp och jag har fått skörda trädor och stängsla in extra. Jag hittade en liten gräsplätt i Stigtomta också som kommunen ägde och den fick jag slå av. Alla har varit så hjälpsamma.
Du har inte behövt göra dig av med några kor?
– Nej, inte fler än de som var planerade.
Hur ser du på framtiden? Det här i somras kanske inte var en engångsföreteelse?
– Det får framtiden utvisa. Ser vi att det blir så här år efter år då får man dra ned på besättningen. Vi har haft extremår tidigare, men skulle det bli så så tror jag att ganska många djurbönder först och främst kommer att försvinna. För man orkar inte.
Klara medger att det varit en tuffare sommar än vanligt.
– Det har varit en hel del sömnlösa nätter ja. Vi är egentligen för dåliga på att prata om psykisk ohälsa bland oss lantbrukare. Man blir fruktansvärt påverkad även om man försöker tänka på det som ett jobb. Men det fungerar inte så, det ÄR mer än ett jobb. Vi lever med det här och man blir fäst vid djuren.
Klara, som annars är en ganska lugn person, visar att det finns bubblande känslor under den samlade ytan.
Vrenabonden har som sagt inga mjölkkor i hagen utan köttdjur. En mix av Simmental, Hereford och Charolais. 80 kor och lika många kalvar på ett år.
– Och så sparar jag kvigorna till rekrytering och slakt. Så jag brukar ha runt 175 djur.
På den här gården får korna kalva året runt. Det vanligaste är annars att man reglerar det hela så att kalvarna föds efter nyår.
– Men jag har valt att ha det så här för att slippa få en intensiv period som kan vara jobbigt när man är själv. På det här sättet behöver jag ju inte heller skicka iväg en stor flock med tjurkalvar på hösten utan jag skickar några då och då i stället.
Alla djur har sitt nummer och för Klara som beskriver sig som en siffermänniska är det perfekt. Inte ens favoritkon, tama nummer 20, har fått ett namn.
– Jag har lite dålig erfarenhet av det. Jag har gett namn till vissa och för dem har det inte gått så bra så därför håller jag mig till siffrorna, säger hon och försöker plocka bort några tistlar ur pälsen på den vita kon.
Nummer 20 verkar ha ett gott öga till matte och har kommit rusande nedifrån ladan när fotografen gör sig beredd att ta bilder. Det är som om hon vet att hon behövs där.
– Jag känner igen nästan alla mina kor så jag tycker inte att lantbruket har blivit för opersonligt, säger Klara.
Ångrar du inte jobbvalet någon gång?
– Aldrig, om jag skulle välja ett annat jobb så skulle det vara att jobba på en annan gård. Jag har haft några sådana jobb tidigare och då hade jag bestämda arbetstider, men nej jag trivs med det här.
Vad är det du gillar med jobbet?
– Djuren. De är så fantastiska. De ger så mycket. Titta bara ut på den där hagen; hade inte korna gått fram där hade det vuxit sly. Vi har massor av bete längs med sjön och den skulle växa igen utan korna. Det skulle bli jättetråkigt. Plus att jag gillar mångsidigheten med yrket och att man verkligen får leva med årstiderna.