– I höstas trodde jag inte ens att jag skulle kunna komma till start, säger Gustav.
Orsak till det stavas hopparknä, en inflammation i en sena under knäskålen som lätt kan bli kronisk. En skada många hoppare inom friidrotten drabbas av.
– Så jag har rehabat en massa i höst och vinter, säger Gustav.
– Men jag har också sprinttränat mycket vilket gjort att jag blivit snabbare. Sedan även stärkt upp muskelgrupper som varit svaga, fortsätter han.
Med hopparknäskadan under kontroll kom han till start i Växjö. Och slog till direkt. Första hoppet i längd mätte 7,02 meter.
– Det är en drömgräns som jag siktat på väldigt länge. Jag har tidigare satt en ganska hög nivå med hopp runt 6,80. Men den där sista lilla kraften har saknats.
Nu fanns den där. Hans två andra godkända hopp mätte 6,97 och 6,99 så att han höjt sig en nivå ytterligare står utom tvivel.
– Men mitt bästa hopp var kanske det sista som var 6,99 utan att jag egentligen träffade plankan. Och den är ändå mellan 15–20 centimeter. Så det finns att förbättra.
Upp till guldet var det futtiga fem centimeter. Men det gjorde inte så mycket med tanke på problemen under vintern och att Gustav nu äntligen fick till ett hopp över sju meter.
– Jag är fantastiskt nöjd, bara så lycklig.
Han hoppade sedan till sig ytterligare en silvermedalj. Det i stav med 4,68 meter.
– Pers med 25 centimeter. Jag var helt paff, skrattar Gustav.
Framstegen i just stav tackar han sin huvudtränare på friidrottsgymnasiet i Falun för.
Här var det dock inte nära guldet. Segraren hoppade över fem meter.
– Vi är fyra killar som tränar tillsammans. Det var vi fyra som kom etta, tvåa, trea och fyra. Han som vann hoppade nog på sin nivå men vi andra hoppade i trans. Det var magiskt, säger Gustav.
Klubbkompisen Tim Svantesson knep bronset på 4,63, personbästa även där.
– Faktiskt ännu mer än Gustav, personligt med 33 centimeter, säger Tim.
Han har också haft lite skadebekymmer under hösten. Men efter jul har han kunnat träna på bra och även gjort tre inomhustävlingar.
– Det har känts väldigt bra (i stav). Tekniken har funnits där men jag har inte hittade den rätta staven.
Det problemet är över nu.
– Jag hade nog inget riktigt bra försök på 4,68. Eftersom en konkurrent rev ut sig på höjden innan var jag garanterad medalj. Jag började nog bli lite nöjd, säger Tim.
Tresteg som varit en av hans bästa grenar stod han dock över. Faktum är att han egentligen inte gjort någon riktig trestegstävling på två år. Han är därför väldigt osäker på vad han kan prestera i grenen.
I sommar finns ett JEM i Borås. Han sneglar lite mot det trots allt. Därför kommer han inte att tävla mer inomhus utan börja med träningen med utomhussäsongen i sikte.
– Kvalperioden för JEM är mellan 1 april och sista juni. Det betyder att man behöver vara i form extra tidigt på säsongen
Tim ställde även upp i höjdhopp. Det blev en femteplats på 1,91.
– Det var mitt näst högst hopp någonsin. Jag har gjort 1,95 tidigare och hade hoppats på något liknande. Men med tanke på de många hopp jag gjorde i stav på lördagen och de något sega benen jag hade så är jag nöjd.
Både han och Gustav går ut friidrottsgymnasiet i Falun till sommaren. Båda planerar dock att stanna i Falun och fortsätta i samma träningsgrupp.
– Vi trivs bra i Falun, säger Tim.