– Det är skittråkigt. Och det är ju inte anmälaren som har gjort fel, den eleven har gjort helt rätt, säger Per Fermvik, rektor, och tillägger att de nu måste stötta henne, eftersom hon går igenom en svår situation när många andra elever undrar vem det är.
– För det mesta lyckas vi jättebra, men det räcker med att en person känner så här så måste vi se över hur vi jobbar. Vi får vara öppna med att här har vi misslyckats, säger verksamhetschefen Lotta Lindberg Thompson.
Hon nämner tidigare insatser som gjorts för att motverka ryktesspridning och kränkande behandling – bland annat föreläsningar, seminarier och specifika insatser mot enskilda elever.
För flera år sedan identifierade skolan liknande problem. Begränsade enkäter har gjorts bland elever, för att höra om deras syn på skolan. Knappt 10 procent av skolans elever tillfrågades, 7 procent, eller 14 elever, svarade. Ledningen drog av svaren slutsatsen att de allra flesta elever trivs och är trygga på skolan.
Borde ni inte ha frågat fler elever?
– Nej, vi tycker att underlaget är ganska brett, säger Per Fermvik.
Lotta Lindberg Thompson konstaterar att en del elever har stora problem från början. Några ser skolan som en chans att börja om någon annanstans.
– Vissa får väldigt lite stöd hemifrån. Föräldrarna kan ibland tycka att det är skönt att skicka iväg barnet till en internatskola för att själva få lite lugn, säger hon.
Det är en utmaning att få de 160 eleverna som bor på internatet att respektera regler som att inte ta andras mat ur kylskåpen och hålla rent efter sig. Mindre saker kan leda till stora friktioner.
Elevrådsordföranden Karin Kjellander och elevskyddsombudet Filip Eriksson tar båda studenten om några veckor. De tror inte att uppmärksamheten kring anmälan kommer att påverka den sista tiden på skolan. Ingen av dem har i sina officiella roller fått höra klagomål från elever.
– Jag tror inte att de vågar gå till oss för att prata, även om vi har tystnadsplikt. De går nog hellre till elevhälsan, säger Filip Eriksson, som själv inte är medveten om den stundtals mycket grova jargonen. Han tycker att anmälan är tråkig för skolans rykte, men bra om den kan leda till att färre mår dåligt.
Karin Kjellander, däremot, känner väl till jargonen, men tror att mycket är sarkasm och på skämt.
– Det var lite en chock att börja här. Jag tänkte "oj, kan människor vara så här också". Nu har jag vant mig och mitt språk har ändrats, även om jag inte skulle säga så grova saker. Och jag tar inte åt mig själv.
Karin Kjellander konstaterar att vissa lärare är bättre på att säga ifrån, andra sämre.
Lotta Lindberg Thompson håller med.
– Vi kan erkänna att även personalen behöver få mer information om vad som är okej och stöttning i vad de får och inte får göra, till exempel ta ifrån elever mobiler. De får inte undvika jobbiga möten med elever.